Vad vilja Sverigedemokraterna? När övriga partier kommer med allt fler förslag för en förbättrad integration står SD påfallande tysta. Tittar vi på lokal nivå synes den övergripande frågan för partiet vara att minska antalet asylsökande i kommunen. I den mån partiet berör integration framstår de i bästa fall som förvirrade och i sämsta fall som direkta motståndare till integration.
SD har kritiserat asylsökandes resor med kollektivtrafiken, vilket de anser kostar för mycket pengar. De är även kritiska mot att Migrationsverket betalar för lite för resorna till Kalmar Länstrafik samt att avtalet dem emellan tecknades på tjänstemannanivå. Det kan vara värt en diskussion om det är landstinget eller staten som ska betala för asylsökandes resor. Och hur avtal tecknas mellan dem. Det synes dock som att det främst är själva gratisresandet som retar upp SD.
Att kunna ta sig till och från asylboendet är helt avgörande för att de asylsökande ska etablera kontakter i samhället. SD har hävdad att ”det är nog en betydligt bättre ’integration’ att från första stund få klart för sig att man i Sverige får betala för sig när man ska åka kollektivt”. En asylsökande får ett bidrag på runt en tjuga per dag. Det ska räcka till kläder, skor, sjukvård, medicin, hygienartiklar, förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter. Hur en asylsökande själv ska kunna betala för resor berättar inte SD. Uteblivna resor innebär utebliven integration.
En annan fråga SD driver lokalt rör vårdpraktik för nyanlända. SD har motsatt sig detta projekt från start. De hävdar nu att det uppstår problem på grund av språksvårigheter och kulturskillnader. Därför vill de hindra nyanlända att få praktik. Nyanlända ska inte få praktik förrän de har ”grundläggande kunskaper i svenska språket, känna till de sociala koder som gäller i samhället samt dela våra svenska värderingar”. Dessa uttalanden påvisar en suspekt syn på integration hos SD. Det vi andra ser som olika målsättningar för integration sätter SD upp som krav för att överhuvudtaget få påbörja integrationsprocessen.
Praktik och alla andra former av interaktion med sitt nya samhälle är en förutsättning för den nyanländes integration. En färdigutvecklad förmåga i svenska språket är mycket sällan nödvändig i en praktik. Våra nyanlända behöver anpassa sig till sin nya miljö och kultur. Men vi behöver samtidigt vara toleranta för olikheter och mindre problem. Det är inte alls osannolikt att eventuella kulturella dilemman dyker upp. Men de kan ofta lösas genom dialog, ömsesidig förståelse och gemensamt fokus på problemlösning.
SD:s perspektiv på integration synes vara att den ska fortlöpa utan friktion, och helst utan någon kontakt mellan olika grupper. Men integration utan friktion är inte möjlig. Tillåter man inte friktion så tillåter man inte heller integration. En integrationspolitik som bygger på SD:s syn skulle således ofta omöjliggöra integration. Frågan är om SD inte vet hur vi ska få en bättre integration, eller om deras vilja att förbättra integrationen helt enkelt saknas.