SD-politikern och desinformatören Alexander Fridback, mer känd som Egor Putilov, har verkat under flera identiteter. En märklig fastighetsaffär med en kriminell rysk affärsman fick rampljuset att riktas mot honom. Fridback köpte en fastighet för sex miljoner av ryssen. Samma fastighet såldes bara några månader senare för 12,2 miljoner. En klart märklig affär. Vart har pengarna gått och till vilket syfte?
Putilov har också avslöjats med att skriva debattartiklar under påhittade namn – artiklar som han sedan själv har gått i polemik mot. Ett exempel publicerades i Aftonbladet den 22 augusti under rubriken ”Ge asylsökande och papperslösa rösträtt”. Den påstods vara skriven av en juridikstudent och volontär vid Refugees Welcome.
Putilov har jobbat på arbetsplatser som hanterar känsliga frågor, exempelvis Migrationsverket och Sveriges Radio. Han har också sökt jobb på Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, med arbetsområdet rysk desinformation. ”Han är styrd av någon annan” säger Lars Nicander, utredningschef på Försvarshögskolan, till Aftonbladet (23/9).
Vad som dessutom förvärrar härvan är att Putilov arbetat i riksdagen, närmare bestämt som sakkunnig i Sverigedemokraternas riksdagskansli. Trots att mannen potentiellt sett kan vara en säkerhetsrisk. Ryska spioner har ingenting att göra i Sveriges riksdag. Det borde man väl kunna förvänta sig att de så kallade Sverigevännerna håller med om. Men när frågor om Putilov ställts till Sverigedemokraternas riksdagskansli har det varit ont om svar.
Nu har Putilov lämnat arbetsplatsen. Men frågan är hur den mystiske mannen kunde hamna på så viktiga jobb, till och med i Sveriges riksdag. I början av året rekryterades han av riksdagsledamoten Kent Ekeroth. Ekeroth har tidigare engagerat sig i internationella organisationer som har en stark anknytning till den ryska regimen. Ett exempel är att Ekeroth suttit som kassör i den franska extremisten Marine Le Pens europeiska organisation. Le Pens parti har tagit emot pengar från Ryssland, och stödjer Rysslands annektering av Krim.
Sverigedemokraterna hänvisar till att säkerhetspolisen genomfört kontroll av de anställda. Och det är lätt att instämma i att kontrollen borde varit mer utförlig i detta fall. Men främst är det Sverigedemokraterna själva som brister i kontrollen av vilka de anställer eller ger uppdrag. Det är inte första gången uppenbart olämpliga personer tagit sig in i maktens korridorer genom Sverigedemokraterna.
I Sverige är det främst de politiska partiernas ansvar att se till att rediga personer får tillträde till riksdagen. Men Sverigedemokraterna har konsekvent inte klarat av den uppgiften. Det går inte att ”leka politik” i Sveriges riksdag, men Sverigedemokraterna försöker. För SD rymmer numera inte enbart Sverigevänner utan lämnar också plats för Putins vänner.