Om statsminister Stefan Löfven (S) följer regeringsförklaringen kan vi vänta oss en utredning av ett system med kronvittnen. Det innebär att misstänkta som medverkar till att klara upp brott kan få lägre straff – både när det är den misstänkte själv eller någon annan som begått brottet. Systemet är tänkt som ett verktyg för att luckra upp den organiserade brottsligheten, men då till det uppenbara priset av att kriminella kanske justerar ett händelseförlopp eller ljuger för att komma åt belöningen i form av straffrihet.
Risken är överhängande att rättssäkerheten urholkas av ett kronvittnessystem. Samhället riskerar dessutom att behöva betala dyrt för värdelösa upplysningar, eller för sådant som hade kommit fram även utan strafflindring. I kombination med den regelmässiga villkorliga frigivningen efter två tredjedelar av straffet riskerar kronvittnessystem att leda till en närmast absurd situation, där en person som begått ett brott inte sitter i närheten av det egentliga straffets längd.
Förhoppningsvis kommer en eventuell utredning fram till just detta. Vad värre är finns en oroande samsyn i riksdagen redan på förhand om att kronvittnen är rimligt att införa. Risken är då att en eventuellt negativ utredning och avrådande remissvar spelar mindre roll i ett beslut. Förhoppningsvis går det hela inte så långt.
I anslutning till diskussionen om kronvittnen har företrädare för M, KD, L och SD uttryckt en önskan om att även utreda möjligheten att låta vittnen vara anonyma för att fler ska våga lämna uppgifter i rättegång. En sådan ordning strider dock direkt mot rättssäkerheten, vilket justitieminister Morgan Johansson (S) också invänder.
Om ett vittne hålls anonymt förlorar försvaret till exempel en chans att påtala vissa omständigheter mellan vittnet och gärningsmannen som eventuellt gör vittnesmålet mindre trovärdigt. Möjligheten att kunna försvara sig är en grundbult i ett rättssäkert system.
Just detta har nyligen skett i den så kallade jakthärvan där fem män häktades i oktober 2018 misstänkta för illegal rovdjursjakt. Ärendet har enligt uppgift grundats på anklagelser från en hemlig uppgiftslämnare, som polisen uppges ha kontaktat och övertalat att vittna. Nu visade sig bilden kring vittnet vara komplex, det fanns exempelvis ett relationsdrama och således ett visst motiv till att ange männen och vittnet medverkar inte mer i utredningen. Om uppgifterna om polisen stämmer, och vi hade haft anonyma vittnen, hade männen inte omöjligen kunnat bli dömda utan möjlighet att försvara sig och peka på vittnets eventuella motiv.
Att många som kan lämna uppgifter om exempelvis gängkriminella är för rädda för att vittna är mycket riktigt ett problem, men det löses inte genom att rättssäkerheten urholkas genom kronvittnen och anonyma vittnesmål. Vittnesskyddet måste vara tillräckligt starkt för att personer ska våga lämna uppgifter ändå. Det må kräva mer resurser, men rättssäkerheten tillåter inga genvägar.