Politikerna går som katten kring het gröt i frågan om att få fler i arbete. Enligt LO-tidningen Arbetet (17/2) förbereder den rödgröna regeringen sänkta lägstalöner inom ramen för kollektivavtalen. Allianspartierna har redan gjort liknande utspel. Men inget av förslagen handlar om just sänkta lägstalöner.
Regeringen vill ha en kollektivavtalad yrkesintroduktion. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centern vill ha olika former av startjobb, även om namnen varierar. I grunden handlar alla förslagen om deltidsanställningar inom ramen för heltid. De angriper inte hela arbetslösheten, bara en del.
Avtalsrörelsen har åter satt igång spelet om villkoren på arbetsmarknaden. Förändringar behövs då utbudet av arbetskraft gått åt ett helt annat håll än efterfrågan. Flyktinginvandringen har försett landet med en stor grupp okvalificerad arbetskraft, som hamnar utanför ramarna för det nuvarande systemet. Utmaningar finns även inom den kvalificerade gruppen av flyktinginvandrare. För att få dem i arbete behövs språkinlärning, kunskapsverifiering och anpassning till arbetsrutiner. Ovanpå det finns den sedan tidigare besvärande ungdoms- och långtidsarbetslösheten.
Sänkta ingångslöner, enkla jobb och utbildningsinsatser är alla delar i en jobbstrategi. Det finns inget alexanderhugg som ensamt kan lösa det här problemet.
Dagens politiska förslag hjälper en del av gruppen arbetslösa men långtifrån alla. Arbetsgivaren måste utöver lön bära kostnaderna för handledning och den ansenliga administration som uppstår kring de föreslagna introduktionsanställningarna. Att produktiviteten dessutom minskar för handledaren innebär en dubbel kostnad.
Veli-Pekka Säikkäla, förhandlingschef på IF Metall, konstaterar: ”Men vi tror inte på sänkta löner. Att bara sänka dem inom industrin fungerar inte. Arbetsgivarna tar bara in personer som är produktiva. De skulle annars bara sinka produktionen”.
Den stora gruppen av okvalificerad arbetskraft går inte att introducera till ett jobb på Husqvarna, Gruvöns pappersbruk, LKAB:s gruvor eller gasturbinfabriken i Finspång. Lägre lönenivåer spelar inte stor roll när produktivitet är viktigast.
Sänkta lägstalöner kan öppna upp delar av tjänstesektorns potential. Visst fastighetsunderhåll, arbetsintensiv livsmedelsproduktion och olika typer av småskaligt företagande ges förutsättningar när lönenivåerna sjunker. Motståndet är att sänkta lägstalöner kan dra ner lönen för existerande arbeten. Det ska undvikas. Men oron är överdriven eftersom produktivitet och lön är två sidor av samma mynt. Det är viktigt att när en person har lärt sig arbetet och presterar högre ska även lönen följa med.
För att få fler i arbete behövs en bredd av satsningar, vilket de politiska partierna inte levererar. Reformer behövs för att möjliggöra både enkla jobb som att kratta löv och kvalificerade industriarbeten.