Skyddandet av värdefulla skogsmiljöer går framåt. Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets nya gemensamma strategi för skydd av värdefulla skogar går inte över ån efter vatten. Fokus ligger på att skydda de befintliga biotoperna och inte att ge sig på att skapa höga naturvärden. En klok strategi.
Miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” som riksdagen har antagit innebär att både biologisk mångfald, sociala och kulturella värden ska värnas. Det betyder att relativt stora arealer av det som kallas produktiv skogsmark, alltså inte myrar och berghällar, måste tas ur produktion eller åtminstone skötas på ett sätt som främjar naturvärdena.
Skogsägarna sätter frivilligt av skog av naturvårdsskäl. Dessa avsättningar är inte formellt skyddade och ersätts heller inte. Enligt Skogsstyrelsens statistik är drygt fem procent av den produktiva skogsmarken frivilligt skyddad. Omkring åtta procent av arealen har ett formellt skydd.
Ibland utmålas landets skogsägare, mindre familjeskogsbrukare såväl som storbolagen, som snikna miljöbovar. Det är dock långt ifrån sanningen. Det finns givetvis undantag men i allmänhet har skogsägare inget intresse av att aktivt förstöra höga naturvärden.
Detta förhållande hade i och för sig lätt kunnat ha ändrats om inte mark- och miljööverdomstolen i det uppmärksammade målet om bombmurklorna i Ölme, Kristinehamns kommun, nyligen konstaterat att en avverkning (med en viss ekonomisk betydelse) som stoppas på grund av höga miljövärden ger rätt till ersättning. Om skogsägarna i princip skulle fråntas både ekologiskt och ekonomiskt värdefull skog kan man gissa att många värdefulla naturmiljöer med flit skulle ha förstörts. Nu är emellertid den risken avvärjd.
Den samförståndslinje som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverkets strategi förespråkar är en betydligt bättre modell. De frivilliga naturvårdsavsättningarna, utöver den generella hänsyn som skogsbruket dagligen ska ta, är viktiga men kärnan i skyddet av värdefull skog är det formella områdesskyddet: naturreservat, biotopskydd, naturvårdsavtal och liknande.
Eftersom denna typ av skydd inte är gratis måste pengarna användas så effektivt som möjligt. Målet är att skydda cirka 90 000 hektar mark fram till år 2020. För att maximera nyttan ska så kallade värdekärnor, med befintliga naturvärden, prioriteras snarare än att lägga resurser på att restaurera och återskapa naturvärden. Ädellövskogar och områden med så kallade nyckelbiotoper utpekas särskilt. Liksom tätortsnära skogar som också har en viktig social funktion.
Den biologiska mångfalden är värdefull. Därför är det viktigt att det odlas en god samförståndsanda kring skyddet av skog. Att köra över skogsägarna och konfiskera värdefull skog är en återvändsgränd. Förutsättningarna att skapa reservat och liknande ökar om staten lämnar skäliga ersättningar i utbyte, eller där det är möjligt ersättningsmark från statens skogsinnehav. Livet i skogarna blir rikare om staten och skogsägarna har förtroende för varandra.