Kaj Raving (V) ondgör sig över de privata aktörer som driver asylboenden (VT 15/10). Eller med Ravings ord - "de giriga personer i Sverige som skamlöst utnyttjar den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget för att tjäna pengar". På vänsterpartiets hemsida skräder han inte orden utan kallar företagarna för "giriga j-ar".
Men de privata aktörerna profiterar inte på flyktingar. De profiterar på en dåligt fungerande bostadsmarknad som leder till bostadsbrist. Istället för att kritisera ett dåligt system väljer Vänsterpartiet den bekväma vägen att kritisera konsekvenserna.
Men att hetsa mot privata asylboenden är ingen väg framåt. I synnerhet inte nu när hotbilden mot boendena ökar. Vidare är det hittills främst de privata aktörerna som bidragit till att lösa bristen på tillfälliga asylboenden. Det krävs ofta investeringar i flermiljonersklassen för att kunna starta ett asylboende. Avtalen är utformade så att Migrationsverket närhelst de vill kan säga upp dem. När behovet minskar avslutas de nyaste anläggningarna först, vilket gör att risken hela tiden ökar att ge sig in i branschen. Utan en vinst som motsvarar risken hade inga privata aktörer erbjudit sina tjänster och då hade vi sett tältläger för flera år sedan. Raving föredrar uppenbarligen statligt planlagda tältläger framför privata anläggningsboenden i hotell och vandrarhem.
Det vore intressant att veta om hans partikamrater i Västervik delar hans syn på att de som tjänar pengar på asylboenden är giriga jävlar. Speciellt eftersom de själva deltagit i beslutet om kommunens eget (vinstgenererande) asylboende i Ankarsrum.
Om de tycker att kommunal vinst är ok men att privat vinst är förkastligt blottlägger det ett systemtänkande som leder till olycka. I Vänsterpartiets retorik heter det att de privata aktörerna "tjänar pengar på skattebetalarnas bekostnad". Men om det vore fel att tjäna pengar på skattebetalarnas bekostnad skulle inga offentliga aktörer kunna göra affärer med några privata aktörer. Skatteverket skulle inte kunna köpa skrivbord. Kommunen skulle inte kunna ta in entreprenörer för att gräva avlopp. Sjukhuset skulle inte kunna anlita hantverkare för reparationer. Polisen skulle inte kunna köpa bilar eller IT-system.
I en fungerande ekonomi hamnar skattepengar ständigt i privata företag. För att undvika det måste staten inte bara leverera tjänster och produkter utan även producera dem själv. När staten börjar producera skrivbord och grävmaskiner (utan privata underleverantörer) och leverera alla tjänster till sig själv börjar det bli komplicerat. Det är såklart fullt möjligt men brukar kallas planekonomi och sluta med stora mängder elände.
Vänsterpartiet har inte föreslagit ett avskaffande av privata vinster överlag. Men de strider för ett förbud mot vinster i välfärdssektorn. Och detta förbud kan med exakt samma argumentation överföras på alla branscher. Den upprörda kritiken mot vinster för asylboenden är ett steg i den riktningen.