Regeringen föreslår att kraven ska skärpas på myndigheter att dela med sig av sekretessbelagd information om personer involverade i grov organiserad brottslighet. Det är lovvärt att underlätta kampen mot brottsligheten, men lagstiftning är bara halva lösningen.
Skottlossningar och uppgörelser mellan kriminella gäng sker nästan varje natt någonstans i Sverige. Den organiserade brottsligheten har flyttat fram positionerna vilket kräver krafttag från staten. På många platser är situationen skrämmande. Exempelvis mördades en 20-årig man i Norrköping dagen innan han skulle vittna i en rättegång. Åklagaren beskriver händelsen som en uppgörelse mellan två mc-gäng.
I många förorter drabbas företagare hårt av brottslighet. Enligt en undersökning av Stockholms handelskammare har var fjärde företagare i utanförskapsområden fått försämrade möjligheter att driva verksamheten på grund av brottslighet.
Regeringen har föreslagit en rad åtgärder mot den organiserade brottsligheten, senast informationsutbyte. Redan idag samverkar myndigheter mot organiserad brottslighet. Men ibland är det oklart om sekretessbelagda uppgifter kan utbytas. Regeringens lagrådsremiss syftar till att införa en uppgiftsskyldighet. Myndigheter blir då förpliktigade att lämna ut uppgifter inom ramen för samverkan för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslighet, om två kriterier uppfylls. Antingen måste brottsligheten vara allvarlig eller omfattande eller så ska den bedrivas organiserat eller systematiskt av en grupp.
Statens resurser måste användas effektivt för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Mest förvånande är att mycket är ogjort. Att det inte finns väl fungerande system kring informationsutbyte tyder på att staten ligger efter. Det borde vara självklart att andra myndigheter ska få ta del av om en misstänkt grov brottsling får bidrag från staten eller har tillgångar.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 15 augusti 2016. Men lagstiftningen är bara halva vägen för att lyckas med informationssamarbetet.
Regeringen har inga tankar på att tillföra ytterligare resurser för att myndigheterna ska klara av de föreslagna bedömningarna och tillsynen. Oavsett om det ger upphov till merkostnader eller ej kvarstår ytterligare ett problem. Myndigheterna måste kunna samarbeta och ha viljan att arbeta mot samma mål.
Nyligen gick en polis ut i Svenska Dagbladet (3/3) och berättade hur tjänstemän på polismyndigheten hittar på regler för att neka jägare och sportskyttar vapenlicenser. Sitter liknande byråkrater på avdelningarna som handhar informationsutbytet hjälper heller inte ny lagstiftning.
Mer samarbete mellan myndigheter är rätt väg att gå. Den amerikanska maffiabossen Al Capone spred länge skräck utan att polisen i 1920-talets Chicago kunde få honom dömd. Till slut sattes han i fängelse för skattebrott.
Myndighetssamarbete är effektivt mot grov organiserad brottslighet. Men det återstår att se om lagstiftning räcker. Vilja och resurser är lika viktigt.