50 miljarder saknas i regeringens budget för att upprätthålla välfärden. Det säger Riksrevisionen. Antingen behöver regeringen ge 50 miljarder kronor ytterligare i stöd till kommunerna, eller så kommer kommunerna att behöva höja kommunalskatten med två procentenheter för att klara av att upprätthålla välfärden.
Samtidigt klarar kommunerna inte av mottagandet av nyanlända. Bostäder saknas. För det har regeringen ”gett” kommunerna två extra månader att få fram bostäder. Tidigare var det två månader, nu är det fyra. Om kommunerna inte klarar det säger sig regeringen vara beredd att införa sanktioner.
Regeringen förstår inte kommunernas situation. Anledningen till att kommunerna inte lyckas få fram fler bostäder är inte för att man inte anstränger sig, utan för att det inte finns fler bostäder. Bara sex av tio som fått uppehållstillstånd har blivit anvisade till en kommun. Resten är kvar i Migrationsverkets boenden i väntan på att få flytta till en annan kommun.
Redan innan migrationsvågen hade många kommuner problem med bostadsbrist. Den har inte blivit mindre sedan dess. De som kommit till Sverige har till stor andel bott på asylboenden. ”I år och nästa år ska kommunerna ta emot fler flyktingar än man någonsin gjort”, sa arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) nyligen.
Trots en ny lag om mottagandet är det vissa kommuner som tar emot betydligt fler än andra i relation till befolkningen. De kommuner som tagit emot flest är de som inte har den bästa arbetsmarknaden.
En bättre spridning hade varit att föredra, men främst behöver regeringen stå för en större del av kommunernas kostnader. Regeringens svar på kommunernas rop på hjälp kan inte vara att införa sanktioner mot samma kommuner som säger att de inte klarar regeringens krav. Den uppenbara lösningen är att en annan politik behövs för att kommunerna ska klara av att ta hand om en större befolkning med många nyanlända.
När migrationsvågen var som störst lovade regeringen att stå för kostnaderna. Så har inte skett. Regeringens politik är inte anpassad för kommunernas förutsättningar. Man verkar tro att det går att hota med sanktioner för att en situation ska lösa sig.
För att kommunerna ska kunna erbjuda samma välfärd som tidigare behöver medel skjutas till. Annars väntar stora skattehöjningar. Dessutom måste fler komma i arbete, annars kommer kommunernas försörjningsstöd att nå ohanterbara nivåer. Men regeringen har ingen jobbpolitik värd namnet.
Till råga på allt har kommunernas kostnader för personal som hyrs in från bemanningsföretag ökat rejält till följd av migrationen. På ett år har notan för inhyrning av personal stigit med 40 procent. Det handlar bland annat om sjuksköterskor som hyrts in inom omsorgen, och personal till socialförvaltningen.
När det kommer över 160 000 personer till Sverige under ett år för att söka asyl är det klart att det kommer att innebära vissa påfrestningar. Men med rätt politik kan kommunerna klara uppgiften. Tyvärr gör regeringen ingenting för att underlätta arbetet.