Med Miljöpartiet i regeringen blir ingen besviken, eller förvånad var förstås ordet. Vattenfall meddelade under tisdagen att man stänger kärnkraftverken Ringhals ett och två i förtid (SvD 28/4). Från tänkta 2025, stänger man dem senast 2020.
Energiminister Ibrahim Baylan (S) menar under en presskonferens att orsaken är helt och hållet affärsmässig. Sedan Alliansens energipolitiska uppgörelse 2009 har elpriserna halverats och under föregående år fanns ett överskott på 16 terawattimmar.
Baylan argumenterar vidare för att marknaden inte har löst problemet med den föråldrade kärnkraften, trots att allianspartierna öppnade för nyinvesteringar i sin energiuppgörelse. Därför det är dags för riksdagspartierna att lägga bort sina käpphästar – läs allianspartier som förordar kärnkraft – och finna en annan lösning för framtidens energiförsörjning. Regeringen kommer också att uppsöka allianspartierna för samtal, som ett led i regeringens nyligen upprättade energikommission.
Jan Björklund (FP) är däremot föga imponerad över regeringens attityd och menar att man i och med detta spelar hasard med Decemberöverenskommelsen. Energisamtalen har ännu inte kommit igång och trots det har man valt att höja skatten på termisk effekt på kärnkraft från och med augusti, utan att förankra det med Alliansen. Åsa Romson (MP) menade redan i höstas att skattehöjningen skulle leda till att reaktorer stängde, nu tycks hon få rätt.
Energiministern menar emellertid att det inte är regeringens ökade skatt på kärnkraft som förklarar nedläggningen, utan hänvisar gång på gång till fallande elpriser och föråldrade kärnkraftverk. Vattenfalls VD Magnus Hall poängterar även att skatten i sig inte varit avgörande. Miljöpartiets inställning till kärnkraft är klar för alla men regeringen har, enligt Baylan, beslutat att det är upp till marknaden att att avgöra kärnkraftens vara eller icke vara – det är ett rakt igenom ohederligt resonemang.
Visst finns kommersiell grund bakom beslutet. Priserna på elmarknaden är pressade och nedläggningen av reaktorerna är en del av Vattenfalls nya sparpaket, som också det presenterades i tisdags, där över 1 000 medarbetare varslas. Frågan är dock vad som får ett multinationellt bolag att långsiktigt planera var det i goda tider ska förlägga och i sämre tider lägga ned sina verksamheter? En väsentlig förutsättning är i alla fall långsiktig trygghet på marknaden där man investerar. Så länge MP sitter i regeringen är riskfaktorn så pass hög att ingen rationell investerare skulle våga bygga nya reaktorer i Sverige. Visst kan man kalla det en affärsmässig slutsats – men orsaken bakom den stavas lika mycket politik som låga elpriser.
Så länge Socialdemokraterna låter Miljöpartiet ha inflytande över energifrågorna för att behålla makten och oppositionen är bakbunden av Decemberöverenskommelsen, talar mycket för att vi bevittnar början på slutet för svensk kärnkraft, med Oskarshamn näst på tur. Detta trots att FN:s klimatpanel bedömer kärnkraften som en av världen mest koldioxidsnåla energiformer och att Svenskt näringsliv varnat för att nedlagda reaktorer långsiktigt äventyrar landets elförsörjning.
Tisdagens besked är kort och gott utfallet av bedrövlig symbolpolitik.