Att den svenska bostadsmarknaden inte fungerar optimalt är knappast en nyhet. En konsekvens är att det tar allt längre tid att spara ihop till kontantinsatsen för en bostad. Eftersom det samtidigt är ibland decennielånga bostadsköer till många hyresrätter, är det svårt för den som inte redan är inne i systemet att hitta ett stabilt boende utan att hänvisas till andrahandsmarknaden.
Därför tillsatte regeringen 2020 en utredning om införande av ett statligt startlån, vars slutbetänkande nyligen (4/4) överlämnades till bostadsminister Johan Danielsson (S).
Utredningen föreslår att personer som inte har ägt en egen bostad på tio år och klarar bankens kreditprövning, ska kunna ta ett särskilt lån av staten för att köpa en bostad. Lånet ska uppgå till tio procent av bostadens värde, eller maximalt 250 000 kronor, och gå till att betala kontantinsatsen till banken. Man tar alltså ett lån för att kunna betala ett annat. Det innebär att bolånetaket i praktiken höjs från dagens 85 procent till 95 procent, för den som uppfyller kraven.
Förslaget är bara plåster på såren då det verkliga problemet för de flesta unga köpare är amorteringskravet. Detta infördes 2016 och innebär att man måste amortera sitt bolån om det täcker mer än hälften av bostadens värde. Det slog särskilt mot unga som vanligen måste ta fullt bolån. Kraven skärptes dessutom 2018 så att man måste amortera ännu mer ifall lånet överstiger 4,5 gånger ens årsinkomst, vilket även detta drabbar unga, vilka har lägre inkomster.
Trots att oppositionen genom tillkännagivanden i riksdagen har uppmanat regeringen att se över amorteringskraven har detta ännu inte skett. Det är märkligt att å ena sidan vilja förbjuda lån som bankerna vill ge, alltså utan omedelbar amortering, för att å andra sidan erbjuda lån som bankerna tydligen inte vill ge.
Risken är även påtaglig att startlånen enbart kommer höja priserna på bostadsmarknaden ännu mer. Då många redan oroar sig för att prisstegringen kan vara en bubbla vore det knappast ansvarsfullt att spä på med mer billiga lån. Även om den inte är en bubbla är denna typ av komplicerade stöd för att komma runt politiska regleringar just sådant som gör lånemarknaden svår att överblicka. Vilket i sig ökar risken för kriser.
Bostadsmarknaden behöver strukturella reformer för att öka utbudet, såsom lättade regleringar för att minska byggkostnaderna. Samt en utfasning av de politiska styrmedel som stör matchningen mellan utbud och efterfrågan, inte minst hyresregleringen och ränteavdraget. Utredningens förslag liknar däremot närmast en parodi på Blå tågets klassiska text, men nu höjer kapitalet priserna och staten bolånen. Det är lika ohållbart nu som då. Särskilt som det är tveksamt om den ena handen ens vet vad den själv gör.