Vänskapskorruptionen frodas i Myndighetssverige och det ansvariga partiet heter Socialdemokraterna. Nästa regering behöver bryta med detta och genomföra reformer för att försvåra för liknande beteenden i framtiden.
Tankesmedjan Timbro släppte den 24:e juni rapporten En liberalare demokrati, där de listar åtgärder som de menar skulle skydda och stärka den liberala demokratin. Bland annat vill författarna reformera utnämningsmakten, avskaffa korporativa domstolar och skapa en ny fördelning av rättegångskostnader i mål det offentliga är part. Allt detta är sunt, och vore ett slag mot den vardagskorruption som vi säkerligen hade fördömt om det skedde i andra länder än just vårt eget.
Att reformera utnämningsmakten – det vill säga regeringens rätt att tillsätta diverse myndighetschefer – vore av stor betydelse i detta hänseende. Socialdemokrater har närmast gjort regel av att utnämna partikamrater till dessa jobb. Närmare hälften av alla myndighetschefer med politisk färg är socialdemokrater.
Som exempel kan nämnas Carin Jämtin, tidigare partisekreterare, som utsågs till generaldirektör för Sida. Detta trots att hon inte sökt tjänsten och saknade de kvalifikationer som regeringen satt som krav för tillsättningen. Ett annat exempel är Dan Eliasson som skickats från myndighet till myndighet, trots upprepade och djupgående misstag på flertalet av dem.
Det finns alldeles för många särintressen i statliga organ. Särskilt pregnant är just korporativismen i svensk rättskipning, som till exempel genom Arbetsdomstolen och hyresnämnderna där diverse intresseorganisationer är med och dömer. Det är omöjligt att ha en opartisk rättegång när uttalat partiska domare dömer i frågan. Framför allt för den som inte är medlem i någon intresseorganisation, och därför i exempelvis en arbetstvist skyddas av varken arbetsgivarsidan eller arbetstagarsidan, riskerar utfallet bli orättvist.
En liberal demokrati förutsätter att varje individ är lika inför lagen, och är berättigade till en rättvis och opartisk rättegång. Att det många gånger är S-nära intresseorganisationer som är med och dömer utgör ännu en dimension i Sveriges livskraftiga vänskapskorruption.
Ett annat problem är att det är väldigt dyrt att få rätt mot staten. Kostnadströskeln är så hög att det många gånger inte är värt att överklaga ett myndighetsbeslut, även om det är sannolikt att man fått en rättighet kränkt. Det är orimligt. En rättsstat kräver att den enskilde ska kunna kräva sin rätt inte bara i teorin. Staten måste i högre grad erbjuda ersättning för den enskildes rättegångskostnader om det ska finnas faktisk tillgång till rättskipning.
Det är inte till det allmännas förtjänst att deras statliga organ används till faktiskt rätt så flagranta egenintressen. Det leder till mindre kompetent myndighetsutövning och till mindre rättvisa domstolar. Men man bör inte vänta på Socialdemokraterna att driva igenom dessa reformer. Den som har skapat systemet kan inte förväntas ändra på det.