Domen och de händelser som ligger till grund är intressanta ur ett Västerviksperspektiv.
SVT:s Uppdrag granskning har i en serie program redogjort för händelseförloppet. Det är en berättelse om hur Östersunds kommun och det kommunala bostadsbolaget Östersundshem blåstes på stora summor, som hamnade i fotbollsklubbens fickor. Det är också berättelsen om hur det möjliggjordes genom personer som sitter på flera stolar, starka ledare som inte ifrågasätts, nära vänskapsband mellan centrala kommunala aktörer och personer som gör allt för klubben.
Upplägget för att flytta pengarna hade inte varit möjligt om inte huvudpersonen varit ordförande i klubben samtidigt som han var VD för det kommunala bostadsbolaget. I Uppdrag granskning framkommer ytterligare situationer där han utnyttjar sina olika positioner, till skada för kommunen.
Runt ”starka” framgångsrika ledare finns ofta en kultur där ledaren aldrig ifrågasätts. Ifrågasätts gör däremot lokaltidningen som granskar ledaren och klubben. Journalister vittnar om frostiga relationer och om supportrar som återkommande anklagar tidningen för att vinkla artiklar för att de hatar klubben.
Kindberg backas även upp av kommunstyrelsens ordförande, som solar sig i glansen och påpekar hur mycket marknadsföring kommunen får av laget. Inte ens när hela historien rullas upp och Kindberg misstänks för grov ekonomisk brottslighet brister klubbens förtroende för sin ordförande.
Det mest sorgliga i SVT:s inslag, och samtidigt det kanske mest talande för hur allt detta blev möjligt, är att många supportrar inte ens kan ta avstånd från grova brottsliga handlingar när dessa gynnar klubben. En tendens som bekräftas av TV4:s reporter på plats även efter att domen fallit.
Utöver likheterna på hemmaplan med klubbordförande och politiker som trots fällande domar behåller förtroendet från den egna kretsen, så säger supporterskarans obrottsliga lojalitet något ytterligare. Nämligen att deras stöd inte är något att luta sig mot för att motivera politiskt tveksamma beslut.
Här i Västervik finns det inga kända misstankar om att något kriminellt ägt rum när skattebetalarnas pengar slussats in i hockeyklubben för att säkra a-lagets elitlicens. Här är det istället politiska beslut som möjliggjort det. Beslut som gillas av många supportrar, men som knappast legitimera dem.
Vilket skydd finns mot att liknande brottslighet inträffar i Västervik? Just kommunala bolag är kända riskzoner för korruption. Exemplet från Östersund visar också hur en enskild person som sitter på flera stolar, och med hjälp från några få utomstående, kan komma undan med att stjäla stora pengar från skattebetalarna. Lägg till en tämligen tandlös kommunrevision och en kommunal kultur där öppenhet och insyn inte är en prioriterad fråga, så blir bilden att riskerna är påtagliga.
Det kommunen kan göra för att minska riskerna är att prioritera och maximera insyn i kommunens alla verksamheter. De bör också se till att undvika att en och samma person sitter på flera stolar. Vidare måste rågången mellan privata och kommunala affärer upprätthållas. Kommunala bolag bör inte ägna sig åt sponsring. Representanter från sponsrande kommunala bolag bör inte sitta i den sponsrade klubbens styrelse. Inte heller skriva under debattartiklar om att kommunen måste fixa fram en ny hall till klubben.
Riskerna kan således minskas, om kommunen bara vill.
Ledare