Det är inte första gången hållbarhetskrav ställer till det. Dagens Industri rapporterade (8/12-21) att Sjunde AP-fonden hade svartlistat Investor-ägda verkstadsjätten Wärtsilä eftersom den tillverkar propellrar till amerikanska ubåtar som kan bestyckas med kärnvapen.
Sedan visade Affärsvärlden (24/2) att även många privata fondförvaltare hade liknande uteslutningskriterier. Längst gick Handelsbanken och SEB som inte bara dömde ut kärnvapen utan alla konventionella vapen. Efter hård kritik vände dock SEB (Affärsvärlden 1/3).
Kriget i Ukraina har med all oönskvärd tydlighet visat nödvändigheten i att demokratiska stater kan försvara sig. Att förse vårt och andra västländers nationella försvar med vapen är varken ohållbart eller olämpligt. Det är inte heller det kärnvapenparaply som beskyddar Natoländerna. Tvärtom är det lovvärt att säkra den demokratiska världens fortlevnad.
Den slutsatsen verkar dock inte regeringen ha dragit av kritiken, med tanke på att den nu har skickat en proposition till riksdagen med nya hållbarhetskrav för Sjätte AP-fonden (23/3).
I sak lär inte lagändringen göra någon större skillnad. Redan i dag är Sjätte AP-fonden ansluten till flera internationella överenskommelser om hållbara investeringar. Den utesluter därför företag som är involverade i produktion av såväl kärnvapen och klustervapen, som konventionella vapen och annan krigsmateriel. En tredjedel av de 93 bolag som Sjätte AP-fonden har svartlistat, bland andra Airbus och Boeing, motiveras delvis av dessa krav.
Att regeringen går vidare med lagändringen skickar en oroande signal om att problemet inte tas på allvar. Därtill blir det svårare att åtgärda än om det enbart står i en placeringspolicy, vilket i längden kan hämma försvarsindustrin.
Ett potentiellt större problem är att vi går mot allt större statlig styrning av företag. De krav som offentligt ägda fonder ställer är i grunden politiska och har direkt påverkan på samhällsekonomin. Och Sjätte AP-fonden är inte ensam. Samma lagkrav finns redan för de fyra första AP-fonderna, och DI rapporterade nyligen (20/3) att många kommunala och regionala investerare ställer liknande krav. Bland andra Region Gotland, Linköpings kommun och Region Norrbotten.
Grunden i en fri marknadsekonomi är att företag fattar beslut på affärsmässiga grunder, inom de ramar som sätts av lagar och regelverk. Samhällets välstånd skapas inte för att företagare är särskilt godhjärtade utan för att det ligger i deras egenintresse att tillhandahålla de varor och tjänster som andra efterfrågar.
Företagen bör lämnas fria från politiska påtryckningar, även om de sker genom offentligt fondägande. Som bannlysandet av försvarsindustrin visar, riskerar investeringar annars att styras av dagspolitiska nycker, fina slagord och vad som känns rätt i magen. Det bygger knappast för en hållbar utveckling.