Lantbrukskooperativa mejeriföretaget Arla drar in filen Kefir. Produkten görs i Sverige av svensk mjölk, men namnet är ryskt och paketet pryds av en bild på katedralen i Moskva. Ändå valde Arla att ta bort den ur handeln. ”Det kändes inte rätt”, förklarade företaget.
Att det är just Arla är intressant. Någon minns kanske kampanjen Landet Ekomjölk från 2015. För den som missade reklamfilmen kan den fortfarande ses på youtube. Kampanjen kan vara det mest tydliga exemplet på woke-kultur i en svensk näringslivskontext. En bestämd röst berättar att innan ekomjölken var Sverige ett sämre land där statsministern inte kallade sig feminist, det bara fanns två kön, hen betydde höna, och där inte alla par kunde få barn.
Kampanjen upplevdes som krystad redan 2015. I någon mån handlade det förstås om ett klassiskt exempel på svaga ägare och en policyavdelning som kan skapa kampanjer lite som den finner bäst. Men varför valde just Arla ett så övertydligt identitetspolitiskt perspektiv? Vad var det som mjölkproducenten egentligen kommunicerade? Tog Arla i extra eftersom man misstänkte att mjölkproduktion var något som snart skulle komma att angripas och ses som ofräscht av politiskt medvetna ungdomar? Var det egentligen dåligt samvete som låg bakom poserandet?
Överreaktionen med att ta bort Kefir väcker samma typ av frågor. Från vad vill Arla dra bort uppmärksamheten? Den gamla kooperationen är idag ett internationellt företag som verkar i många länder – varav många inte liknar ekomjölkens förlovade land. Finns det saker Arla inte gör som de borde göra?
När utspelet debatterades i Sveriges radio 22/3 kom det fram att Arla väntat ända till den 10 mars med att bryta med sina partners i Ryssland.
Göteborgs-Postens politiske chefredaktör Adam Cwejman lyfte i en ledare (22/3) fram att Arla faktiskt är ett företag som skulle kunna göra skillnad på riktigt; nämligen genom att söka påverka jätten Tetra Pak som fortfarande verkar i Putins Ryssland.
Det är desto svårare att se nyttan med att ta bort en produkt för att den har en bild som under århundraden har förknippats med rysk kultur. I värsta fall spelar sådana tilltag Putin i händerna. I den ryska ledningens berättelse ingår bilden av en västvärld som diskriminerar och ser ned på rysk kultur.
För att inte hamna i den fällan är det viktigt att ilskan över Putins agerande inte spiller över och blir en hetsjakt på sådant som förknippas med Ryssland i allmänhet. Vi ska fördöma regimen, kriget, och bristen på demokrati.
Men vi ska inte distansera oss från det ryska folket eller den ryska kulturen. Hittills är det också en balansgång som de flesta aktörer i Sverige lyckas att gå. Arlas Kefir-utspel kommer förhoppningsvis bli ett undantag.