När resultaten från Transparancy Internationals senaste korruptionsindex nyligen lanserades (25/1) var det oroande besked för Sverige. Trots att vi behåller en topposition internationellt sett har inga förbättringar noterats. Något som står ut i jämförelse med exempelvis våra nordiska grannländer Norge och Finland. Enligt Ulrik Åshuvud, organisationens ordförande i Sverige, visar det att arbetet mot korruption måste förbättras (DN 25/1).
Ett specifikt problem som Åshuvud kritiserar är hur regeringen sköter utnämningar av tjänster. Därför är det något ironiskt att regeringen samma dag (25/1) meddelade att socialdemokraten Kristina Nilsson utsetts att utreda sjukförsäkringsregler. Nilsson är riksdagsledamot och vice ordförande i riksdagens socialutskott.
Att utse aktiva politiker och riksdagsledamöter att leda regeringens utredningar underminerar förtroendet för dessas slutsatser. Hela poängen med det svenska utredningsväsendet och beredningskravet är att politiken ska grundas på gediget sakunderlag. Något som inte kan garanteras om utredaren har egna intressen i frågan.
Det är ett särskilt stort problem i Sverige eftersom offentliga utredningar i praktiken är ett krav för all lagstiftning. Riksdagens utredningstjänst, vilken står till övriga partiers förfogande, har bara en bråkdel av Regeringskansliets resurser.
Det är knappast första gången som den socialdemokratiska regeringen sätter sina egna intressen främst. Ulrik Åshuvud lyfter också döljandet av handlingar till Coronakommissionen som särskilt allvarlig. Liknande problem har återkommit under hela pandemin vilket har uppmärksammats av den liberala skribenten Alice Teodorescu (Smedjan 25/1).
Redan tidigt under 2020 försökte exempelvis Socialstyrelsen dölja kapaciteten på landets sjukhus. Och senare samma år beslutade Folkhälsomyndigheten att frångå sina rutiner och börja hemlighålla minnesanteckningar från möten med centrala beslutsfattare.
Som Ulrik Åshuvud förklarar är korruption större än bara direkta mutor. I grunden handlar det om att utnyttja sin ställning för egen eller annans vinning, alltså att missbruka sin makt. Och det är vad S olika knep syftar till. Att få igenom förslag trots minimalt riksdagsstöd och undslippa ansvar för begångna misstag.
Det finns dock lösningar. Främst är att återinföra straffansvar för tjänstemän så att de måste våga stå upp mot politiker som vill ”göra avsteg” från lagen. Därtill bör Konstitutionsutskottet, KU, ges skarpare verktyg, till exempel rätt att misstroendeförklara statsråd. Det bör även övervägas om oppositionspartierna bör ha egen majoritet i KU. Framför allt måste dock Socialdemokraterna se över hur man förvaltar det förtroende riksdagen och väljarna har givit.