Omgaloneringen är en följd av övergången till ett nytt befälssystem med indelning i kategorierna officerare respektive specialistofficerare. Under ett övergångsskede innebär reformen en brist på specialistofficerare. Idag finns officerare på många befattningar som egentligen ska bemannas av specialistofficerare. Försvarsmakten har därför försökt att byta grad på officerare till specialistofficerare – en omgalonering.
En del löjtnanter och kaptener med bakgrund i det gamla NBO-systemet har inte sett något problem med att bli fanjunkare eller förvaltare. Men många andra har uppfattat det som en degradering. När Officersförbundet med hjälp av opinionsinstitutet Demoskop gjorde en undersökning bland de berörda officerarna var till exempel nio av tio emot reformen.
Till del handlar farhågorna om löneutveckling och vidarekarriär. Specialistofficersyrket är i båda fallen mer begränsat än officersyrket. Men det handlar också om status och identitet. Det är svårt för den som till exempel utbildat sig till kapten och verkat som kapten att med ens bli fanjunkare. Orden har gamla associationer och olika ställning i samhället.
Betydelsen av yrkestitlar är inte begränsad till det militära. Vi vågar nog gissa att en motsvarande ”omgalonering” av läkare till sjuksköterskor inom vården, eller av ingenjörer till tekniker på ett privat företag, hade medfört motsvarande upprördhet. Yrkesidentitet är viktigt, också i vår tid.
Försvarsmaktens motiv för att forcera omställningen är att myndigheten vill ha ordning och reda. Det är ett motiv man kan förstå och känna sympati med. Men frågan är om tajmingen verkligen är rätt.
Det råder officersbrist i Försvarsmakten. Officersutbildningen gick på sparlåga under flera år på 00-talet. Nu när antalet värnpliktiga ska öka och förbanden öva mer är de befintliga officerarna för få och att utbilda nya tar tid. Därtill kommer Natomedlemskapet kräva fler svenska officerare i olika internationella befattningar. I det korta perspektivet ser alltså bristen ut att öka.
Dessutom är officersyrkets grundläggande konkurrenskraft inte säkrad när det gäller löner. Flera konflikter pågår samtidigt. Nyligen var det flygförarna som sade upp sig. Officersbristen kan alltså bli värre innan det blir bättre.
Officersförbundet bedömer att runt 300 officerare kommer att vägra byta grad. En forcering kommer leda till mängder av konflikter. En del officerare kan antas välja att sluta och stämningen på förbanden kommer att påverkas negativt. Försvarsmaktens trovärdighet som arbetsgivare kommer att naggas i kanten.
Försvarsmakten bör pausa omgaloneringen. Givet säkerhetsläget är det just nu av mindre intresse om officerarna tituleras kapten eller fanjunkare. Viktigast är att de stannar. Sverige behöver deras kompetens.