När regeringen i höstas tillsatte en utredning för att ta bort det kommunala vetot mot etablering av vindkraft väckte det många farhågor. I synnerhet då Miljöpartiets ideologiska dogmer återkommande tillåts få ett oproportionerligt, och skadligt, inflytande på energipolitiken. I värsta fall befarades utredningen helt köra över det rättmätiga lokala motstånd mot vindkraft som finns på flera platser.
Därtill gavs vindkraftsutredningen mindre än ett år för att slutföra uppdraget. Tillsammans med det faktum att uppdraget inte gavs till en oberoende expert utan till en politiker, den tidigare miljöpartiska riksdagsledamoten Lise Nordin, ökade oron. Men dessa farhågor tycks – tack och lov – inte ha besannats.
Då utredningens betänkande lämnades över (22/6) till klimat- och miljöminister Per Bolund (MP) visade sig förslagen väl balansera olika intressen. Förvisso tas själva vetot bort. Alltså kommuners oinskränkta rätt att när som helst under processen, av vilket skäl som helst och utan motivering neka byggande av vindkraft. Men kommuner lämnas knappast utan möjlighet till påverkan.
Enligt utredningens förslag måste den som vill bygga vindkraftverk först ansöka om tillstyrkan från kommunen. Om detta nekas kan ingen tillståndsprocess inledas överhuvudtaget. Kommunens beslut måste dock utgå från kommunens översiktsplan där det bör framgå vilka områden som är lämpliga eller olämpliga för vindkraft.
På så vis är det alltså fortfarande kommunens, och därmed invånarnas, beslut var någonstans vindkraftverk får etableras – om de ska byggas överhuvudtaget. Det står nämligen kommuner fritt att i översiktsplanen bedöma hela sin yta som olämplig. Samtidigt blir processen enklare och mer rättssäker.
Eftersom beskedet från kommunen sker innan något egentligt arbete har dragit i gång, undviks situationer där företag redan har spenderat stora pengar bara för att nekas i sent skede. Att beslutet måste utgå från översiktsplanen innebär också att processen blir förutsägbar. Därtill blir kommunens beslutsfattande mer transparent då det måste motiveras och även kan överklagas på liknande sätt som vanliga bygglovsärenden.
Det enda negativa förslaget är ett eget initiativ från utredaren att kommuner ska ersättas ekonomiskt för att bygga vindkraft. Detta utöver ersättning för eventuella miljöskador och i syfte att öka incitamenten för att tillstyrka vindkraftsetableringar. Det riskerar att ytterligare snedvrida elmarknaden.
En tryggare och mer överskådlig process är positivt såväl för medborgare som företag. Lise Nordin ska ha en eloge för att ha åstadkommit detta utan att inskränka på det kommunala självstyret. Nu får man bara hoppas att regeringen följer utredningens förslag. Och att landets kommuner uppdaterar sina översiktsplaner.