Uppdrag Granskning har gjort en större sammanställning över tillgängligheten inom sjukvården (29/3). Statistik har samlats in för perioden 2016–2020 kopplat till de olika vårdgarantierna, till exempel att det ska ta max tre dagar att få en läkarbedömning och max 90 dagar att besöka en specialistmottagning. Resultatet är nedslående men knappast en överraskning.
Granskningen finner dels stora skillnader i väntetid mellan olika regionerna, dels att ingen region fullt ut levererar vård i tid. Sämst ställt är det i Norrlandsregionerna, men bland de tre sista i rangordning finns även Region Värmland. Helt klart behöver dock sjukvården bli mer tillgänglig i hela landet.
Ett skäl till att problemen kvarstår trots att kostnaderna för sjukvården har ökat, både räknat i kronor och som andel av BNP, förklarades samma dag av Mikael Svensson i en debattartikel i SvD (29/3). Han är professor i tillämpad hälsoekonomi och har författat en ny rapport (28/3) för Stiftelsen näringsliv och samhälle, SNS.
”Höga kostnader och låg patientnytta” konstaterar att stora resurser läggs på ineffektiv sjukvård. Det handlar framför allt om användning av läkemedel och behandlingsmetoder som saknar tydligt vetenskapligt stöd.
Kirurgi är en metod som troligen används för ofta till exempel för benartärsjukdomen claudicatio intermittens, även kallad ”fönstertittarsjuka”. Den kan behandlas kirurgiskt, men enligt riktlinjerna ska i första hand läkemedel, träning och sjukgymnastik användas. Ändå skiljer sig efterlevnaden åt mellan regioner. I Region Värmland exempelvis utfördes tre till fyra gånger så många operationer per 100 000 invånare som i Region Gotland år 2020.
Ett annat exempel är installation av så kallad LAF-ventilation i operationssalar för att minska infektionsrisken. I Västra Götalandsregionen har det installerats i 20 procent av operationssalarna till en beräknad kostnad av 1 miljon kronor per sal. Detta trots att de studier regionen har gjort inte visar någon tydlig evidens för minskad dödlighet eller infektionsrisk.
För att minska problemen med slöseri föreslår Mikael Svensson för det första hårdare krav för att utvärdera patientnyttan för nya vårdinsatser. Det bör göras av både regionerna och av nationella myndigheter, såsom Läkemedelsverket. För det andra föreslås tydligare riktlinjer för vad som inte ska användas, och att sjukvården blir bättre på att följa dem som redan finns. För det tredje bör det läggas större fokus på kostnadseffektivitet i sjukvården.
Med tanke på de problem som uppstår då pengar spenderas fel är förslagen inte bara rimliga utan nödvändiga. Resurser som slösas på ineffektiv vård leder ju till att annan vård som hade behövt utföras trängs undan. Det leder inte till rättvis vård för någon.