Den kinesiska staten har som ambition att landets ekonomi ska bli världsledande på högteknologisk produktion. Christer Ljungwall, doktor i nationalekonomi, varnar för att detta mål kan slå särskilt hårt mot Sverige (SvD 3/10). I en rapport konstaterar han att kommunistpartiet pumpar in pengar i branscher där vårt näringsliv i dag är ledande. Såsom telekom, avancerad tillverkningsindustri, fordon, läkemedel och gruvdrift.
Redan i dag lägger Kina näst mest pengar i världen på forskning och utveckling, och anslagen planeras öka med sju procent per år fram till 2025. Kinesiska produkter kan därför inom en överskådlig framtid hålla samma tekniska standard som svenska. Ljungwall lyfter fram hur telekombolaget Huawei för bara 20 år sedan var närmast utskrattat i branschen, medan det i dag håller lika hög kvalitet.
En liknande teknikutveckling i andra branscher, kombinerat med statliga investeringsstöd för att hålla nere kostnaderna, kan innebära en dödsstöt för stommen i svenskt näringsliv. För att möta denna utmaning måste Sverige redan nu stärka konkurrenskraften. Tyvärr lär det dock inte ske med sittande regering.
Nyligen presenterade Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi riktningen inför valet (Expressen 4/10). Där ingick flera betydande skattehöjningar, inte minst på kapital inklusive fastigheter. Samtidigt föreslog också Vänsterpartiet i sin budget höjd kapitalskatt, återinförd fastighetsskatt samt tak på ISK-sparande. Trycket ökar alltså på Socialdemokraterna.
Även inom partiet finns många som vill driva politiken åt vänster och det mesta pekar på att Magdalena Andersson som ny partiledare skulle gå dem till mötes.
Trots att bara några förslag lär genomföras vore det illa nog. Sverige har redan några av världens högsta skatter, vilket drar upp kostnaderna för våra företag. Det hämmar konkurrenskraften både direkt genom höjda priser, och på sikt då investeringsutrymmet för innovationer minskar.
Samtidigt försämras grundförutsättningarna för att driva industri i Sverige. Den allt mindre stabila elförsörjningen höjer tillverkningskostnaderna och kan i värsta fall leda till tillfälliga driftsstopp vilket innebär enorma förluster för företagen.
Även miljölagstiftningen hämmar utvecklingen. Nätmagasinet Smedjan rapporterade till exempel nyligen att kraven på gruvdrift är så hårda att inte ett enda nytt projekt har kunnat genomföras sedan 1999. Med S och MP i regering har inte heller några pågående ärenden lett till att nya gruvor kunnat öppna.
Regeringspartierna tycks leva i villfarelsen att den industri som vi har i Sverige i dag alltid kommer finnas kvar och lägga grunden för vårt välstånd. Men som visats så många gånger förut leder företagsfientlig politik i längden till att svenska företag inte klarar konkurrensen. På 1980-talet var det varven, på 2030-talet kan det bli lastbilarna.