För att kunna segla i medvind behöver vi sätta ord på möjligheterna och alternativen. Och skriva in dem i alla de strategier och planer som kommunen brukar upprätta på olika områden, skriver ledarskribenten.
Och att vi istället för att försöka motverka den större demografiska trenden bör utnyttja andra makrotrender till vår fördel, såsom att de äldre kan jobba mer samt möjligheterna med distansarbete och förbättrad matchning på arbetsmarknaden.
För att fortsätta i samma riktning, är ytterligare en stor trend att arbetsmarknaden under lång tid utvecklats till att bli alltmer flexibel och varierad. Samtidigt vill ungdomar i allt högre utsträckning att jobbet ska vara meningsfullt och de värderar en balans mellan jobb och fritid. Få saker ger lika stor mening åt arbetet som när man själv ansvarar för sin försörjning. I en tid då gig-uppdrag blir allt vanligare och det utvecklats fler former av anställningar och egenföretagande bör vi fråga oss hur vi utnyttjar denna utveckling. Hur gör vi företagande i liten skala till ett lika naturligt val och självklar möjlighet som en anställning?
Vi behöver förvisso stora företag med dess fördelar av ökad produktivitet och stabilitet. Men ju fler aktiva egenföretagare, konsulter, frilansare, gigare och egenanställda vi har, desto bättre för rörligheten och matchningen på arbetsmarknaden. Och ju fler som tar eget ansvar för sin försörjning, desto fler har chans att låta verksamheten växa om den ambitionen finns.
Arbetsmarknadens utveckling till att bli mer flexibel och mindre svartvit kan upplevas som ett hot. Men vi behöver se det som en faktisk utveckling. Ser man med oro på utvecklingen bör man, istället för att försöka motverka den, kompensera för eventuella risker man ser för enskilda människor.
Utvecklingen, som lär fortsätta, bär i stora drag på lösningarna på kompetensbristen och matchningsproblemen. Och vi kan fixa det utan att behöva tänka att fler vägar, järnvägsräls, marknadsföring eller jippon ska lösa våra problem.
En vanlig attityd i Västervik är att vi kan klara våra utmaningar på plats och tillsammans med lokala krafter. Sällan har det varit så sant som på detta område. Det mesta tyder på att vi kan lösa de här utmaningarna själva, utan stora offentliga investeringar. Allt som krävs är insikt i de stora trenderna och några nypor nytänkande.
Hur utnyttjar vi nya sätt att hitta kompetens, hur stimulerar vi arbete oavsett form, och hur kan arbetande människors behov möta samhällets behov av arbetskraft på bästa sätt? Några svar är tydliga.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Vi kan inte längre tänka att alla som jobbar i kommunen behöver bo här. Lika lite som att alla som bor i kommunen behöver vara anställda här. Vi kan inte längre tänka på arbete som uteslutande anställningar, och framför allt inte långvariga heltidsanställningar i samma organisation. Vi kan inte heller längre tänka att man antingen arbetar eller inte. Vi behöver undvika dikotomier såsom anställd/företagare, arbetande/arbetslös och yrkesaktiv/pensionär.
Men vi människor är hårt styrda av såväl vårt språk som våra mer eller mindre medvetna föreställningar och normer kring vad ett arbete är. Därför behöver vi sätta ord på möjligheterna och alternativen. Och skriva in dem i alla de strategier och planer som kommunen brukar upprätta på olika områden. Det rör arbetsmarknad, integration, infrastruktur och digitalisering, kommunen som arbetsgivare och uppdragsgivare, våra yngre liksom våra äldre, utbildning och attityder till företagande, och inte minst den nu aktuella näringslivsstrategin. Så får vi medvind.