Det visade sig att den bakomliggande faktorn var en enskild lärare, som arbetade på ett sätt som gjorde att pojkar fick lättare att hävda sig. För att få pojkarna att prestera bättre behövdes mer tydlighet, struktur och förutsägbarhet (Malmö stad 5/4).
Exemplet styrker att det finns skillnader mellan pojkar och flickor som pedagogiska forskare redan har pekat på. Forskaren och föreläsaren Fredrik Zimmerman har beskrivit det som att pojkar verkar ha svårare att hantera mer fria och individorienterade skoluppgifter: ”De har inte blivit tränade i språk och självdisciplin på samma sätt som flickorna, samt saknar ofta förmågan att be om och ta emot hjälp”. (Skolporten 6/2019).
En av nestorerna inom svensk skolforskning, professor Jan-Erik Gustafsson, har skämtsamt beskrivit skolpojkar som ”subgruppen som inte kan ta ansvar”.
Om pojkar har svårare än flickor att hantera eget ansvar och själva lägga upp sin inlärning är det inte konstigt att de hamnat efter. Andelen individuellt arbete och arbete i smågrupper ökade markant i svensk skola under början av 1990-talet, samtidigt som andelen lärarledd tid i helklass minskade. Enligt en Pisa-studie från 2012 hade Sverige näst högst andel individuellt elevarbete i hela OECD.
Att det var just under 1990-talet som förändringen skedde hör samman med Läroplanen 94. Det vill säga där de målrelaterade betygen MVG, VG och G ersatte den gamla relativa 1–5 skalan. Läroplanen 94 är också huvudperson – eller huvudmisstänkt – i senaste avsnittet av SVT:s serie Vem mördade den svenska skolan (SVT 19/4).
Det framstår som ett väldigt tydligt samband mellan det att läroplanen införs och att skolresultaten börjar vika. Det enda land som såg en lika dålig utveckling som Sverige mellan 1995 och 2003 var Norge – som också införde en snarlik läroplan.
I SVT:s program kallar en av de ansvariga pedagogerna bakom läroplanen kritiken mot densamma för ”fejk news”. Läroplanen innehöll nämligen inga instruktioner om hur läraren skulle undervisa. Pedagogikprofessorn Jonas Linderoth vid Göteborgs universitet säger dock i en kommentar på Twitter att läroplanen måste bedömas utifrån den då rådande tidsandan. Och i början av 1990-talet fanns stora förväntningar på att skolan skulle utvecklas bort från katederundervisning.
Viljan att göra skolan mer individualiserad var säkert god. Men resultatet blev en både sämre och mer orättvis skola. Den nya pedagogiken gynnade barn med utvecklad självdisciplin och stöd från studievana hem. Förlorarna var pojkar med arbetarklassbakgrund.
Om vi vill att framtidens skola ska bli mer rättvis och bättre på att rusta eleverna med kunskaper måste struktur och tydlighet bli trendigt igen.