År 2017 tävlade Stefan Löfven i den klassiska socialdemokratiska grenen att tillrättavisa barnboksförfattarinnor när han kritiserade Katerina Janouch för att överdriva de svenska integrationsproblemen då hon deltog i tjeckisk tv. Ett av de mest berömda citaten av Göran Persson var när han 1995 lovade att brännmärka alla som utomlands talar illa om Sverige.
Men hur är det nu med försvaret av Sverigebilden? När Magdalena Andersson höll talet där hon erkände sig besegrad passade hon på att varna för Sverigedemokraterna och menade att det nu var M, KD och L:s uppgift att skydda demokratin och hindra våld. Ganska insinuant då det knappast finns något som pekar på att dessa tre partier inte skulle göra det om det behövs.
Dessutom verkar Magdalena Andersson inte själv tro på hotet från SD. För om hon gjorde det kunde hon ju, som en närvarande TT-journalist påpekade, släppa igenom Ulf Kristerssons regering mot villkor att de höll SD utanför. Det får man väl också hoppas att Andersson hade gjort – om hon verkligen trodde på det hon sa.
Hursomhelst ger det eko i världen när en avgående statsminister med stort förtroende utmålar oppositionen som just besegrat henne i val som potentiellt odemokratisk och våldsbenägen. Lägg därtill försvarsminister Peter Hultqvists (S) beskrivningar av SD som ett säkerhetshot. Och så naturligtvis all brunsmetning och alla nazistanklagelser som förekommit under valrörelsen.
Världen lyssnar och flera stora europeiska mediehus har nu beskrivit SD som ett parti sprunget ur nynazism. Effektfullt men inte särskilt väl beskrivande av SD så som det ser ut idag eller varför det har vuxit. Framförallt är det väldigt dåligt tajmat att beskriva den egna regeringen som nazistanstruken – då vi ju har en diktator på andra sidan Östersjön som använder nazism som argument för våldshandlingar mot grannar. De ryska propagandamakarna försökte ju till och med utmåla Astrid Lindgren som nazist som svar på Sveriges Natoansökan. Vid det här laget har de nog förstått att de kan luta sig tillbaka. I Sverige anklagar de demokratiska ledarna redan varandra för nazism.
Klart är att Socialdemokraterna och många av de opinionsbildare som sympatiserar med de rödgröna bara är rädda om Sverigebilden när de själva regerar. Det var alltså aldrig bilden av Sverige de försvarade – utan bilden av socialdemokratin.
Lika klart är att rödgröna politiker och opinionsbildare nu börjat använda en retorik som har som syfte att skada just Sverigebilden. Genom det hoppas man öka pressen och få två eller tre riksdagsledamöter från L eller kanske KD att byta sida och därmed föra tillbaka regeringsmakten till Magdalena Andersson. Det finns naturligtvis en möjlighet att det kan lyckas. Men bilden av Sverige kommer att skadas ordentligt under tiden.