I en debattartikel i DN (9/11) betonar Damberg och Johansson hur viktigt det är att vi som samhälle bekämpar terrorism, och de för fram flera viktiga poänger. Det handlar bland annat om att rikta insatser på bred front mot verksamheter där våldsbejakande extremism fått fäste, men också om att ”inte göra avkall på de principer och värderingar som gör vårt land fritt, öppet, demokratiskt och tolerant”. Mitt i detta resonemang om terrorism väljer statsråden att placera de konfessionella friskolorna som roten till det onda, och slå fast att Socialdemokraterna vill förbjuda alla sådana skolor.
Tilltaget är både fult och obegripligt. Damberg och Johansson väljer att stämpla samtliga skolor med religiös profil som en miljö där extremism och terrorism frodas. Det skulle både gå rakt i den fälla av ökad polarisering och minskad öppenhet som terroristerna vill driva oss mot, och det skulle av allt att döma ha begränsad effekt till ett högt pris. Om målet är att motverka islamistisk extremism, hur hjälper det då att förbjuda en kristen eller judisk skola?
Det är inte så att religiösa friskolor står helt utanför problemet – visst finns det skolor med kopplingar till extremistmiljöer. Sådana skolor ska stängas så snart det är möjligt. Men dessa skolor är inte nödvändigtvis konfessionella på pappret och skulle därför inte omfattas av förbudet. Inte heller verkar Säkerhetspolisen tycka att det är en verkningsfull idé att införa ett förbud. I myndighetens remissvar på det utredda förslaget om etableringsstopp för religiösa friskolor tillstyrks ingen sådan generell åtgärd.
Att förbjuda alla religiösa friskolor skulle dessutom drabba många välfungerande verksamheter, varav flera är attraktiva även för barn i familjer som inte bekänner sig till skolans religiösa profil. Ytterst handlar det om friheten för skolornas huvudmän att erbjuda alternativ inom de ramar som finns för svensk skola, och om möjligheten för barn och familjer att välja dessa alternativ.
De skolor som inte följer läroplaner eller bryter mot lagen – till exempel genom att radikalisera elever – ska definitivt motarbetas. Här har det bara de senaste åren införts fler möjligheter för myndigheter att kontrollera och stänga skolor. Nyligen kunde Skolinspektionen till exempel besluta om att stänga en skola med extremistkopplingar i Gävle, med stöd av lagändringar som trädde i kraft i januari 2019.
Nog finns det mycket kvar att göra för att hålla svenska skolor rena från extremism, men det bör ske genom granskning och stängning av de verksamheter som faktiskt är ett problem. Men Socialdemokraterna vill av allt att döma överge den linjen till förmån för fördomsfulla och svepande förbud.