Nu sker saker snabbt i Natofrågan. Idag på onsdagen kommer Finlands statsminister Sanna Marin hålla en gemensam presskonferens med Magdalena Andersson, här i Sverige. Sedan tidigare har det funnits förväntningar om att Finland nu ska besluta om Natoansökan. Vågar vi hoppas att Sverige och Finland går in gemensamt? Socialdemokraternas sprattlande lämnar fler frågor än svar. Allt verkar handla om att fördröja ett svenskt medlemskap.
Trots partiets förklaring att de inväntar Finlands vägval har ledande socialdemokrater försökt att informellt påverka Finland att inte gå med i Nato. Stefan Löfven sa nyligen på ett möte på Åland att han var skeptisk mot en direkt gräns mellan Nato och Ryssland. Ett uttalande som i praktiken måste syfta på Finland då Sverige saknar landgräns mot Ryssland (Yle 1/4).
Enligt Huvudstadsbladet (9/4) har därtill försvarsminister Peter Hultqvist (S) försökt övertala finska politiker att inte gå med i Nato, utan i en tvåstatsallians med Sverige. Hultqvist vill inte kommentera ”förtroliga samtal”. (SvD 9/4)
Om uppgiften stämmer är det anmärkningsvärt: En svensk försvarsminister försöker under pågående kris och krig i närområdet att övertala ett annat land att inte gå med i Nato. Han verkar också anse sig kunna utlova en allians med Sverige. Man kan fråga sig på vilket sätt dessa socialdemokratiska försök att påverka Finland gynnar Sverige. Ingen kan påstå att Sveriges säkerhet skulle försämras om Finland var med i Nato.
I den inhemska debatten använder Socialdemokraterna nu andra argument än Finland. När s-märkte statsvetaren Ulf Bjereld debatterade Natomedlemskap i SR (11/4) menade att det inte var en naturlag att Sverige och Finland följdes åt. Sådana vägval måste varje land göra självt. Kommer det att bli S officiella linje? Var talet om Finland bara ett sätt att fördröja?
SSU föreslog i veckan att Sverige i stället för Nato skulle gå med i ett EU-försvar. Tala om att försöka spela bort korten, då ju något EU-försvar ännu inte existerar.
Ett annat argument som många socialdemokrater för fram att ett Natomedlemskap inte ska hastas fram i brådska. Men det är ju bara S som inte satt ned foten i Natofrågan. De borgerliga partierna har, med början i Folkpartiet på 90-talet, haft sina interna debatter. Det är bara i Socialdemokraterna som frågan varit politiskt död. Först sedan krig utbrutit i Europa och Sverige håller på att lämnas ensamt har Socialdemokraterna tillsatt en intern arbetsgrupp för dialog om säkerhetspolitiken.
Gösta Bohman myntade på 70-talet begreppet ”inrikes utrikespolitik” för att beskriva hur Socialdemokraterna använde utrikesfrågor. I Natofrågan skulle man kunna tala om ”parti-intern utrikespolitik”.