Sedan 2009 har Ryssland genomfört en målmedveten upprustning av landets militära förmåga. Det militärt starka och stundtals aggressiva Ryssland vi ser i dag är således inget som byggts upp i en handvändning. Det skriver Johan Norberg, forskningsledare på enheten för säkerhetspolitik vid FOI, i en granskningsrapport om ryska strategiska militära övningar mellan 2009 och 2017.
Rysslands upprustning och militärövningar handlar inte bara om att kunna försvara landet, utan även om att kunna såväl bedriva som starta regionala krig – i alla riktningar. Att Ryssland i september genomförde vad som beskrivs som den största militära övningen sedan 1981, Vostok-2018, i östra delarna av landet innebär inte att den förmågan enbart finns där. Samma styrkor skulle lika gärna kunna avancera från de västra delarna mot Europa och Östersjön. ”Grannländer, notera detta”, skriver Norberg i rapporten.
Själva militära förmågan är dock inte det enda som Ryssland övar. Landet genomför även beredskapskontroller för att se till att påbud från högsta ort når fram och verkställs av de militära förbanden. Denna politiska vilja och militära förmåga har hittills drabbat bland annat östra Ukraina. Värt att notera är också att opinionsstödet för ryska presidenten Vladimir Putin enligt de senaste mätningarna har varit ovanligt lågt. Att Putin skulle påbörja en militär konflikt för att öka sitt stöd är inte otroligt.
Under samma årtionde som Ryssland har rustat sig för krig på andra sidan Östersjön har Sverige snarare rustat ned. Mellan 2010 och 2018 var värnplikten vilande, och först under de senaste åren har det varit något så när politisk enighet om att Försvaret åter behöver mer resurser. Men nu handlar konflikten i stället om hur stora summor som kan avvaras från andra områden i den utbredda svenska statsapparaten.
Tillskottet som Försvaret får genom Moderaternas och Kristdemokraternas budget för 2019 är ett steg i rätt riktning, men höjningen måste stegras. Enligt januariöverenskommelsen mellan regeringen och C och L ska försvarsanslagen hållas i enlighet med riksdagens budgetbeslut 2018. Det är nödvändigt för att kunna uppfylla riksdagens försvarsbeslut, men onekligen lär ännu mer pengar behövas.
Statsminister Stefan Löfven (S) meddelade bestämt i regeringsförklaringen att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato, men att vi ändå räknar med stöd från andra länder om vi skulle angripas. Den politiska naiviteten när det gäller Sveriges försvar är fortfarande påtaglig, trots att den borde punkteras av det vi både vet och ser av Rysslands militära förmåga. Inte minst när tre ryska militärflygplan den 19 januari kränkte svenskt luftrum utanför Karlshamn i Blekinge.
Även om Ryssland i ett eventuellt angrepp nära oss inte riktar sig direkt mot Sverige kommer vi sannolikt att drabbas eller dras in på ett eller annat sätt. Att Sverige behöver ett starkt försvar kan knappast bli tydligare. Men fortfarande saknas den politiska viljan att prioritera en av statens kärnuppgifter.