Då flera av tjänsterna i dag sköts genom personliga relationer kan avdraget leda till att staten breder ut sig över hittills fristående delar av samhället.
Det är Centerpartiet som har drivit att i januariöverenskommelsen inkludera det förslag på utökat rutavdrag som skickades till Lagrådet den 13 augusti. Med tanke på att Centerns stöd för regeringen motiverades med möjligheten att driva liberal reformpolitik är det därför något pikant att det lär leda till att staten växer.
Förslaget innebär dels en höjning av avdraget från maximalt 50 000 kronor per år till 75 000 kronor, dels att det ska omfatta fyra nya tjänster. Dessa är tvätt vid tvättinrättning, möblering av bostad, transport av bohag till andrahandsbutik eller magasin samt enklare tillsyn av bostad. Syftet är att lägre kostnader för konsumenterna ska öka efterfrågan på dessa tjänster och leda till fler arbetstillfällen.
Avdrag låter generellt medborgarna behålla mer av sina egna pengar och ger därmed större frihet. Men de är inte alltid oproblematiska. När målet är att styra människors beteende ökar statens inflytande även om enskilda personer får mer pengar över i plånboken. De nuvarande rut- och rotavdragen kan däremot motiveras med att de omfattar tjänster som människor redan efterfrågade och köpte – svart.
Det finns säkert personer som kommer att nyttja både tvätt- och flyttjänsterna tack vare det nya avdraget som annars inte skulle gjort det. Men på det hela taget blir intrycket att regeringen och dess stödpartier godtyckligt pekar ut vissa branscher och försöker inkorporera civilsamhället i statsapparaten.
Huvudproblemet med det nya förslaget är nämligen att det försöker skapa marknader där inga finns. Tydligast framstår detta i förslaget om tillsyn av bostad. Där fann regeringens egen utredning att det i dag knappt finns någon marknad alls. De flesta ber helt enkelt släkt eller grannar att vattna blommorna och hämta posten när de inte är hemma. Om avdraget mot förmodan får människor att anlita professionella blomvattnare i stället, skulle personliga relationer bytas mot en skatteindrivande marknad.
Utökat rutavdrag lär heller inte vara en särskilt effektiv arbetsmarknadsåtgärd. Riksrevisionens granskning av det nuvarande rutavdraget fann att en tredjedel av rutjobben gick till arbetskraftsinvandrare. Ett mer träffsäkert sätt att stimulera arbete vore att sänka inkomstskatten eller arbetsgivaravgifterna. Det skulle dessutom gynna alla delar av ekonomin.
Det finns inget egenvärde i att saker som människor gör på frivillig basis omvandlas till formella marknader. Tvärtom ger det staten makt över ännu fler områden.