Valet handlar till en inte liten del om migrationen. Sedan 2014 har det kommit närmare en miljon människor till Sverige. Det har inte skolan, sjukvården eller den sociala sammanhållningen klarat att hantera. Antalet människor som bor i Sverige utan att känna gemenskap eller lojalitet med det svenska samhället har vuxit.
Valet handlar också om rättsstaten. Polisen har inte getts resurser i takt med befolkningsökningen eller i takt med att brottsligheten blivit mer organiserad. Polisprofessionen har tappat i popularitet. För första gången har polis blivit ett yrke många lämnar. Och från polisutbildningen larmas om allt sämre kvalitet på aspiranterna trots att alla platser inte kan fyllas.
Inte minst handlar valet om lag och ordning. I kölvattnet av den stora immigrationen och den försvagade polisen har den grova brottsligheten i Sverige ökat. Mest symboliskt är skjutvapenvåldet som ju slagit rekord år efter år. Men skjutningarna är bara toppen av ett isberg där kriminella gäng och klaner skaffar sig ökad lokal makt. Från storstäderna har vi många exempel på hur dessa nätverk nästlar sig in i lokal förvaltning och förmodligen snart också i politiken. Rättsstatens organisation och förmågor har tillåtits vara mycket mindre och svagare än utmaningarna.
Det finns fler statliga ansvarsområden som har försummats och där Sverige behöver en ny linje. Energipolitiken är ett. När Sverige en gång byggde kärnkraft var det ett gemensamt projekt som skulle ge pålitlig strömförsörjning åt hushåll och industri. Svenska folket har litat på att också dagens politiker känt ett sådant ansvar. Men kärnkraften har avvecklats trots att det inte fanns någon ersättning och trots att alla visste att klimatomställningen skulle kräva mer el, inte mindre. Beslutsfattarna visste också att Putin stod beredd att använda energivapnet mot Europa. Allt som har hänt det senaste året har kunnat förutses.
Om Magdalena Andersson får regera kvar, med stöd av Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet, kommer de här problemen inte att minska utan fortsätta att växa. Migrationen kommer fortsätta på historiskt hög nivå, brottsligheten och separatismen kommer att bli starkare. Staten som aktör för gemensam trygghet kommer att bli svagare. Det går inte att tänka sig någon av de rödgröna partiledarna som ställer sig upp och säger att den svenska nationalstaten behöver bli starkare.
Det är därför det finns en samlad opposition som spänner från socialliberaler till konservativa nationalister. Det må vara en ohelig allians men den är överens om ett antal sakfrågor och prioriteringar. Den röda tråden hos oppositionen är att politiken genom den svenska nationalstaten måste ta ett mycket större ansvar för vår gemensamma trygghet. Det är vad valet handlar om.