Politiskt ledarskap, eller snarare bristen därav, var ett nyckelord i diskussionerna under tankesmedjan Frivärlds säkerhetspolitiska konferens som anordnades i Stockholm tidigare i veckan. Temat för konferensen var det förändrade säkerhetspolitiska landskapet i Europa.
Rysslands alltmer auktoritära hållning på hemmaplan och aggressiva beteende utomlands har skapat ett osäkert läge i Europa. Den illegala annekteringen av Krim förra våren är kanske det tydligaste exemplet på det. Det utdragna kriget i östra Ukraina, förflyttningen av ryska trupper närmare Baltikum och Polen och ökad flygaktivitet kring Östersjön är andra exempel. Inblandningen i Syrien är den senaste i raden av handlingar som ytterligare försämrar situationen.
Det politiska ledarskapet från USA och EU-länderna lyser i detta läge med sin frånvaro. I den svenska debatten hörs dessutom röster som oroas över att amerikansk militär närvaro i östra Europa eller ett svenskt Natomedlemskap skulle riskera att provocera fram en försämrad situation – trots att det är uppenbart att Putins regim är den aktör som brutit mot internationell rätt och den europeiska säkerhetsordningen.
Samtidigt som Putin spelar detta destabiliserande spel har USA:s president Obama under sin tid i Vita huset tenderat att ständigt tala om vad han inte ska göra, istället för att faktiskt agera. Sveriges regering har dessvärre antagit en strategi likt Obamas. På Dagens Nyheters debattsida i helgen (7/11) valde försvarsminister Peter Hultqvist (S) och utrikesminister Margot Wallström (S) att än en gång tala om att Sverige inte ska gå med i Nato.
Att Socialdemokraterna ännu inte har kommit till insikt om att ett Natomedlemskap skulle gynna svensk säkerhet är en sak, men att låsa in Sverige i en position som köper bilden av att ett svenskt steg från partnerskap till medlemskap i Nato skulle riskerar att rubba stabiliteten i närområdet är tanklöst. Sverige beslutar självständigt över sin säkerhetspolitik.
På Frivärlds konferens nämnde Michael Haltzel, som bland annat är verksam vid Utrikespolitiska institutet i Finland, risken som snarast ligger i en framtid där de europeiska och amerikanska ledarna inte gör någonting. Kurt Volker vid den amerikanska tankesmedjan The McCain Institute i Washington D.C. talade också intressant om att Nato-länderna bör återupprätta den vision som tidigare funnits, men på senare tid försvagats, om att även länder som Ukraina, Georgien och Moldavien har rätt att välja och besluta om sin egen framtid. I detta kan också Sverige spela en roll.
En av slutsatserna från Frivärlds säkerhetspolitiska konferens var att ett svenskt medlemskap i Nato är en central del i att möta det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa. För det krävs politiska ledare som fokuserar på att agera och inte på att stänga dörrar.