Det har rört sig om bland annat maxantal för evenemang och i butiker samt krav på vaccinpass. Riksdagen gav helt enkelt regeringen makten att i syfte att spara tid då snabba beslut var viktiga runda demokratin.
När regeringen i måndags utökade restriktionerna med hänvisning till pandemilagarna avslöjade den dock samtidigt att den använder också andra sjukdomar som grund. Sjukdomar vi har oavsett om det är pandemi eller inte. Förklaringen var att restriktionerna avlastar vården.
Det går absolut att förstå logiken att göra inskränkningar för att spara en ansträngd vårdsektor. Det är dock att lindra symptomen snarare än att bota sjukdomen, och skulle innebära återkommande restriktioner så fort det blir halt eller influensatider. Att vården länge varit misskött var inte en av premisserna för att genom pandemilagar utöka regeringens makt och att inskränka demokratiska friheter.
Vad som faktiskt skulle utgöra grund för införande av restriktioner var i stället smittspridning samt dess konsekvenser i form av döda och allvarligt sjuka. Vi har en omfattande smittspridning, det kan ingen förneka. Däremot är antalet intensivvårdspatienter med corona inte ens i närheten av de nivåer som förelåg när det var som värst och pandemilagarna infördes.
När riksdagen snart ska rösta om eventuellt förlängda pandemilagar finns det således inga medicinska skäl att rösta för. Det finns däremot starka juridiska skäl mot. Är det pandemin som ligger till grund för pandemilagar är det också denna som ska styra inskränkningarna enligt lagen. Inte RS-virus.
Det finns även moraliska skäl emot. Det är inte rimligt att lägga mer börda på individer och näringsliv för att politiken ska kunna fortsätta missköta systemet. I synnerhet inte då regeringen i måndags lät bli att presentera några analyser av de samhällsekonomiska konsekvenserna av restriktionerna, och mest verkade gå på känn.
Skrotade pandemilagar hade inte heller inneburit att sund ordning förbyttes i smittförande kaos. Åtgärderna och restriktionerna kommer inte som ett paket. Det är inte allt eller inget. Det är fullt möjligt att försvara välavvägda åtgärder och samtidigt kritisera de dåliga.
I ett pressat läge med en ny okänd smitta kan snabba beslut absolut göra skillnad, men vi har snart två år i ryggen. Regeringen missbrukar dessutom pandemilagarna i syfte att lösa eller dölja andra problem, och har därigenom visat att den inte är förtjänt av den utökade makten. När nu Liberalerna förklarat sin ovilja att förlänga pandemilagarna bör resten av oppositionen sluta upp bakom dem. Vi ska ha åtgärder som begränsar skada orsakad av coronavirus, inte åtgärder som begränsar våra demokratiska fri- och rättigheter.