Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) vill slopa systemet med fysiska läkemedelsrecept helt för narkotiska läkemedel. Det meddelade han efter Dagens nyheters granskande artiklar som visar att pensionerade läkare skriver ut högre andel narkotikaklassade läkemedel än deras kollegor (17/8).
Om det faktiskt finns ett problem med läkare som skriver ut narkotikaklassade preparat till missbrukare som en sidoinkomst är det givetvis allvarligt. DN:s granskning visar att det sannolikt föreligger en sådan situation. Det verkar inte vara vanligt men ska likväl beivras. Läkare har ett stort mått av handlingsfrihet och om det missbrukas ska det få konsekvenser.
Sjukvårdsministerns förslag är dock överilat och riskerar att skapa väsentligt fler problem än det löser. Elektroniska recept kräver för närvarande att man registrerar ett fullständigt svenskt personnummer för den som receptet skrivs ut till. Det skulle därmed bli omöjligt att skriva ut recept till människor i behov av vård men som antingen inte vill eller kan prestera detta. En sådan grupp är de som uppehåller sig i Sverige utan att ha rätt till det, så kallade papperslösa. Är det regeringens mening att öka deras utsatthet? Oaktat vad man anser om denna grupps tillgång till olika gemensamt finansierade system är det inte så här frågan ska avgöras.
I praktiken innebär förändringen att det krävs elektroniska journalsystem. Dessa kostar stora summor pengar. Det gör det svårare för läkare att göra utskrivningar utanför kontorstid. Kraven blir även svåra att leva upp till för pensionerade läkare som ofta bara har en liten verksamhet, inte sällan med gamla patienter som inte ska behöva byta läkare i onödan. Tvingas dessa att lägga ned sin verksamhet på grund av den rödgröna regeringens krav riskerar det att ge upphov till ökad otrygghet för många äldre. Att vara bekväm med sin läkare är inget som bör tas lätt på.
De möjliga effekterna av ett ogenomtänkt krav är för höga för att inte ta det på allvar. Det är inte osannolikt att anledningen till att pensionerade läkare skriver ut mer narkotikaklassade preparat delvis beror just på att deras patienter behöver det. Förr användes dessa preparat mer frikostigt och det är inte ovanligt med äldre som har blivit beroende.
Läkares möjlighet att kunna skriva ut även narkotiska preparat medelst pappersrecept är i grunden god. När den möjligheten missbrukas är det viktigt att det straffas. För det krävs verktyg som inte finns i dag. I Danmark får myndigheterna göra automatiska sökningar i registren efter specifika mönster för att upptäcka misstänkt beteende, medan det i Sverige krävs att misstanke redan föreligger. I det receptregister som Inspektionen för vård och omsorg, som har tillsynsansvar för läkare, för tas såväl läkarens som patientens identitet bort efter tre månader vilket försvårar exempelvis att se mönster över tid.
Det finns alltså betydligt mindre ingripande åtgärder som kan hjälpa till att lösa problemet och som inte riskerar samma följdverkningar som regerings förslag.