Rattfylleri är inget litet, obetydligt brott. Gymnasie- och kunskapsminister Aida Hadzialics (S) avgång må ha kommit som en blixt från klar himmel, men det var helt rätt av henne att avgå.
Åtskilliga debattörer och kommentatorer, främst på högerkanten, har gett Hadzialic sitt stöd och sagt att hon borde ha suttit kvar. Hon har kallats en supertalang och en av regeringens mest intressanta ministrar. Vad som menas med detta mer exakt är oklart. I sak har Hadzialic inte åstadkommit någonting av vikt under sina nära två år som minister. Hennes främsta tillgång som minister har varit att hon tills nu inte har gjort bort sig. Det har varit en stor konkurrensfördel i den här regeringen, inte minst på utbildningsdepartementet som leds av MP:s språkrör Gustaf Fridolin.
Hadzialic har på senare tid blivit många borgerligas favoritminister efter att hon har uttalat sig mot relativism och identitetspolitik samt för att svensk skola behöver ett förnyat kunskapsfokus. Förmodligen är det därför regeringens yngsta minister har fått ett så stort stöd från högerkanten. Frågan är om de hade sagt det om det hade gällt någon annan minister.
Sveriges nollvision för döda och skadade i trafiken har varit av godo. Att köra bil är att ta en kalkylerad risk. Även om motortrafik har stora fördelar är det rimligt att försöka minska riskerna med den. Att detta inneburit att vi har hårdare regler för exempelvis rattfylleri än vissa andra länder. Alkoholpåverkan sänker reaktionsförmågan och ökar faran för både förare och passagerare samt inte minst för andra som råkar befinna sig i närheten.
Alla, Aida Hadzialic inräknat, vet att man inte dricker och sedan sätter sig bakom ratten. Ändå gjorde hon det efter att bara några timmar tidigare ha druckit två glas vin. Så dåligt omdöme får inte en minister ha.
Det länder Hadzialic till heder att hon avgick direkt. Till skillnad från många kommentatorer verkar hon åtminstone förstå allvaret i vad hon har gjort. Den professionella hanteringen av situationen gör att hon i framtiden kommer att kunna återvända till toppolitiken om hon önskar efter sabbatsperiod.
Det förtjänar dock även att noteras att om vi har låg tolerans för privata snedsteg har vi en väldigt hög tröskel för professionella diton. När fick en minister avgå senast på grund av undermålig ämbetsutövning?
Hadzialics 0,2 promille i blodet är allvarligt, men det är i den lägre delen av spektrumet. Jämför det med exempelvis de diplomatiska skador som Margot Wallström (S) har orsakat som utrikesminister. Hennes gärningar är nära att slå i taket oavsett vilken skala som används.
Det handlar inte om att ministrar ska tvingas avgå bara för att är impopulära, däremot för att de uppvisat grov inkompetens. Detta sker dock inte i Sverige, vilket är synd. Det leder till en kultur där kompetens inte värderas tillräckligt högt och göder bilden av politiken som en lekstuga.
Kanske är det därför stödet för Hadzialic varit så påtagligt.