2010 togs värnplikten bort. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) ansåg att det var bättre att anställa yrkessoldater i ett insatsförsvar och att människor skulle söka sig till försvaret av intresse istället för tvång.
Försvarsreformen hade föregåtts av förändrade militära behov. Mer avancerad teknik hade utvecklats och försvaret behövde vara mer effektivt och ha en bred specialistkompetens. Allt färre gjorde militärtjänstgöring och verksamhetens behov av stora styrkor hade minskat.
I dagsläget är steget in i Försvarsmakten frivillig militär grundutbildning, GMU. I händelse av krig eller kris gäller totalförsvarsplikten. Alla män och kvinnor mellan 16 och 70 har en plikt att hjälpa till antingen militärt eller civilt. För detta finns det i ingen särskild utbildning, vilket kanske borde diskuteras.
Bara fyra år efter försvarsreformen meddelar Peter Hultqvist, ny försvarsminister (S), att han vill utreda möjligheterna att återinföra värnplikt inom det svenska försvaret. Han motiverar sitt förslag med att försvaret har personalförsörjningsproblem och att värnpliktssystemet skulle råda bot på det.
I nuläget stannar många soldater endast i tre eller fyra år. Det gör att fler måste utbildas än det var tänkt, vilket skapar ekonomiska problem. Värnplikten ska dessutom göra att den folkliga förankringen blir bredare och att de civila kunskaperna om hur man hanterar krissituationer ökar, hävdar försvarsminister Hultqvist.
Även om det finns många fördelar för samhället att både återinföra en reformerad värnplikt och att bredda den allmänna kriskunskapen är Hultqvists resonemang motsägelsefullt. Endast en mycket liten del av befolkningen skulle genomgå värnplikten och förmodligen inte nämnvärt bredda kunskaperna hos resten av medborgarna.
Och två parallella system, ett med anställda soldater och ett med värnpliktiga, löser inga ekonomiska problem utan kostar sannolikt mycket mer. Om det inte är Hultqvists mening att helt ersätta yrkessoldater och sjömän med värnpliktiga?
Nu är vi där vi är och S och MP bör i första hand satsa på det system som Försvaret redan har. Primärt fokus bör vara att säkra ett starkt svenskt försvar. Därför bör Hultqvist fundera över anledningarna till varför så många slutar inom försvarsmakten, och angripa personalproblemet från rätt håll.
Det behövs långsiktiga åtgärder så att de som redan är anställda inom försvarsmakten ser en framtid och väljer att stanna kvar. Löner behöver höjas, karriärmöjligheterna bli bättre och veteranpolitiken måste intensifieras. Då kanske det också blir mer attraktivt att söka sig till försvaret.
Istället för att kasta in nya reformer i en organisation som reformerades för bara fyra år sedan behöver försvarsanslagen höjas och tid och utrymme ges organisationen att anpassa sig och skapa kontinuitet. Först när det är gjort kan S och MP börja fundera på att införa ett värnpliktssystem igen.