I det ryska tänkandet hamnar Sverige i den zonen. Vi ska bli ett mellanland där Nato inte får öva eller samarbeta säkerhetspolitiskt.
På trettondagen lades en kommentar från statsminister Magdalena Andersson (S) upp på regeringens hemsida. Hon betonade med anledning av krisen Sveriges suveränitet och rätt att själv bestämma sin utrikes- och säkerhetspolitik: ”Mot bakgrund av utvecklingen i och omkring Ukraina och försämringen av det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde har jag precis talat med Finlands president Niinistö och kommer att föra samtal med Nato:s generalsekreterare Stoltenberg. Regeringen för också dialog med den amerikanska administrationen.”
Där har vi Sveriges realpolitiska linje när det gäller. Om en stormakt morrar ska vi luta oss mot Nato, men framför allt; dra i den direkta transatlantiska livlinan till USA.
Magdalena Anderssons tydlighet är intressant, inte minst eftersom det markerar vilken omsvängning som Socialdemokraterna har gjort de senaste åren. Jämför till exempel med Stefan Löfven, som så sent som år 2015 sa följande om att Sverige och Finland inte var med i Nato: ”Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Det är inte bra om två militärallianser har direktkontakt.” (DN 5/5-2015).
Stefan Löfven hade alltså ungefär samma uppfattning om Sveriges roll som Putin: Sverige som en cordon sanitaire.
Regeringens nuvarande linje är mer ärlig. Sedan Kalla krigets början är det den bilaterala relationen med USA som är Sveriges verkliga säkerhetspolitiska garanti. Om det inte hade funnits ett militärt starkt USA som var berett att ingripa på vår sida hade Sverige sannolikt inte kunnat överleva som en självständig demokrati under Kalla kriget. Det är ett perspektiv vi måste hålla i minnet.
Under Kalla kriget var det dock lättare för Sverige att spela rollen av en helt alliansfri stat. Det fanns ett försvar som åtminstone skapade lite tidsmarginaler innan hjälpen behövde anlända. Idag bygger hela säkerhetspolitiken helt på hjälp utifrån. De ryska kraven att Sverige inte skulle få öva med Nato skulle med ÖB Micael Bydéns ord ”rasera grunden för vår egen säkerhetspolitiska lösning” (DN 6/1).
Genom sina krav har Ryssland synat den svenska säkerhetspolitiken. Och i grunden är det bra att Sverige bekänner färg. Vi är en del av den demokratiska Västvärlden. Vi bygger vår säkerhetspolitik tillsammans med andra länder som har värderingar som liknar våra. Därför bör vi också självklart gå med i Nato som fullvärdiga medlemmar.