Principfrågan kvarstår om de riktade stöden var motiverade under pandemin, menar ledarskribenten.
Det var presentkort till kommunanställda, take-away-luncher för gymnasieelever, uppskjutna inspektioner, generösa tolkningar av restaurangrestriktioner, tillfälligt utökade uteserveringar och minskade avgifter för uteserveringar, alkoholtillstånd och torghandel. Detta utöver de generella insatser kommunen stöttade näringslivet med såsom förlängda betalningstider, ekonomiska stöd från VUC och rådgivning i samarbete med bland annat Västervik Framåt.
Stöden till besöksnäringen och i synnerhet restaurangbranschen har stått för majoriteten av näringslivsstödet såväl i antal åtgärder som i kronor räknat. Det finns därför skäl att ställa några frågor så här i efterdyningarna av pandemin. Gjorde kommunens stöd till restaurangbranschen nytta? Och kunde pengarna gått till något bättre?
Det gör Kenneth Hardy Axelsson i ett debattinlägg på vt.se (19/11) där han argumenterar för att stöden var onödiga och istället borde gått till kommunens verksamheter. Han har gått igenom boksluten för restaurangföretag, såsom facit på hur det gick under förra året, och konstaterar att det verkar ha gått bra, med ökade vinster och ökat kapital för företagen.
Framför allt riktar Axelsson sin kritik mot enskilda krögare och moderata politiker som han upplevde var drivande i frågorna om stöd till restaurangerna. Men han beskriver också en vid tiden allmänt aggressiv stämning mot politikerna i dessa frågor samt att diskussionen i kommunstyrelsen handlade om vad folk tyckte på sociala medier.
Här finns det uppenbarligen saker att lära sig för framtiden. Politiska beslut bör bygga på fakta och principer i så hög utsträckning som möjligt.
En invändning mot kritiken är att vi ännu inte har det ekonomiska facit för det andra pandemiåret 2021. Därtill ska man komma ihåg att det är skillnad på likviditet och resultat. Ett företag kan ha varit konkursmässigt på grund av bristande likviditet men rett ut krisen och därefter levererat ett positivt resultat som går att läsa i årsredovisningen. Man ska också se till att skilja på olika typer av stöd från kommunen.
Men principfrågan kvarstår om de riktade stöden var motiverade. I ena vågskålen fanns överlevnaden för enskilda företag i en särskild bransch med högt symbolvärde i kommunen. I den andra vågskålen låg att kollektiva resurser gick till enskilda istället för till det allmänna. Och risken att vänskap och kontakter avgör besluten istället för demokratiskt beslutade principer, en risk som är mycket större på det lokala planet än beslut som fattas nationellt. Det finns också en risk när politiken ser till det bästa för enskilda företag och branscher istället för näringslivet i stort. Det leder till en näringslivspolitik där företagsklimatet försämras på grund av orättvisa villkor mellan företagare och en större oförutsägbarhet för hela näringslivet.
Om det nu visar sig att riskerna avseende den ena vågskålen var överdrivna kan man konstatera att vågen dunsar ned i backen åt andra hållet.
Pandemin har varit ett undantagstillstånd och fokus har legat på handling snarare än eftertänksamhet. Men principfrågorna är för viktiga för att ignoreras för framtida lärdomar.
En fördjupande undersökning bör därför genomföras. Vare sig fullmäktige beställer en utredning av extern part eller kommunens revisorer tar ett eget initiativ. Man kan tänka sig att Moderaterna, som efterlyst en coronakommission för att utvärdera kommunens agerande, skulle se positivt på en sådan.