Hela världen ser på när kvinnor i Iran kämpar mot ett politiskt förtryck, som ofta motiveras med muslimsk tradition. Det skapar i sin tur en diskussion om hur Sverige och EU på bästa sätt ska kunna stötta de iranska kvinnorna. Men det har också startat en debatt om slöjans betydelse och om vem som har rätt att kritisera religiösa symboler. Får vita svenskar kritisera slöjan eller är det då en kolonial blick?
I veckan inföll årsdagen av Lars Vilks död. Konstnären levde som fånge i Sverige därför att han ritat en teckning som upprörde en del muslimer. Hans öde och debatten om yttrandefrihet som han väckte handlar i högsta grad om islams relation till svenskt samhälle och svensk lag. Många menar att Vilks efter sin död måste få en slags upprättelse av det offentliga Sverige. När han levde tvingades han stå ensam.
En annan aktuell debatt handlar om valet av Richard Jomshof (SD) till ordförande i justitieutskottet. Flera politiker och opinionsbildare till vänster har ifrågasatt valet, med hänvisning till att Jomshof ofta har kritiserat islam. Hur ska 800 000 muslimska svenskar ställa sig till detta, undrade till exempel Annika Strandhäll (S) på Twitter och länkade till ett citat av Jomshof där han säger att islam är en värre religion än kristendom. En annan händelse som lyftes fram mot Jomshof var att han i juni i år rasade över att en av partiet Nyans kandidater på bild kombinerade svensk folkdräkt med slöja.
Det är förstås möjligt att Jomshof är olämplig som ordförande i justitieutskottet. Men i sådana fall behövs det bättre argument än att han varit kritisk mot islam. För det måste vara tillåtet för en politiker i Sverige att ifrågasätta och fördöma också sådant som görs i islams namn, och ett sådant ifrågasättande kommer faktiskt också från allt fler håll.
Två exempel från veckan: I Europaparlamentet klippte EU-parlamentarikern Abir Al-Sahlani (C) av sig håret i protest mot vad som sker i Iran och mot bristen på reaktion i Europa. Samma dag skrev Ardalan Shekarabi, rättspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, att protesterna i Iran aktualiserar frågan om det är rimligt att tillåta moskéer som är knutna till islamistiska regimer att bedriva verksamhet i Sverige.
Det är alltså inte bara sverigdemokrater som vågar ifrågasätta företeelser som är kopplade till islam. Att försöka deplattformera Richard Jomshof på grund av att han kritiserar islam var ur det perspektivet dåligt tajmat.
Det är omöjligt att säga att en viss religion är bättre än en annan. Religioner förändras över tid. Men ingen religion ska kunna stå över kritik. När islam och islamism i dag krockar med värden som demokrati och jämställdhet, eller med unga människors rätt att välja sina egna liv, ska de kritiseras. Det är inte rasism och det är inte religionshat. Det är demokrati och yttrandefrihet.