I norr var vattenkraften garanten. Och i söder, dit det inte gick att överföra el från norr, byggdes kärnkraftverk. Reaktorerna låg strategiskt utplacerade längs med kusterna. Forsmark. Oskarshamn. Barsebäck. Ringhals. Allt var uttänkt.
Med tiden ökade dock den politiska inblandningen. En i taget har reaktorer avvecklats, främst genom politikens försorg. Under Göran Perssons (S) tid som statsminister tvingades Barsebäcks två kärnkraftsreaktorer att stänga. Och som ett resultat av den sittande rödgröna regeringens politik, bestående av effektskatt och subventioner till vindkraft, slogs kärnkraften ut än mer. I Oskarshamn har två reaktorer kopplats bort. I Ringhals ska två kärnreaktorer snart stängas ner. Den ena till årsskiftet, den andra om ett år.
En slutsats av vägen fram till dagens elkris är att politiken bör blanda sig i elmarknaden så lite som möjligt. Men tyvärr verkar våra politiker göra en helt annan analys.
I dagarna meddelade Sverigedemokraterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna att de ska försöka rädda Ringhals 1 och 2. Detta genom att ge verkets huvudägare, statliga kraftjätten Vattenfall, i uppdrag att stoppa nedläggningen. Även om ett sådant agerande har sina klara poänger är det en åtgärd som riskerar att bli enormt kostsam och snedvrida marknaden under lång tid framöver.
Om reaktorerna ska drivas vidare lär det krävas investeringar i miljardklassen. Vattenfall, som ska agera affärsmässigt, lär inte vara villigt att ta notan för det. Det som återstår är någon typ av överenskommelse mellan staten och Vattenfall om att Ringhals ska leverera el till nätet under ett visst antal år, mot en ekonomisk motprestation från staten. Men om Ringhals får stöd för att producera el från kärnkraft, varför ska inte verken i Oskarshamn och Forsmark också få det?
Om skattepengar går till att rädda enskilda reaktorer lär med tiden alla kraftverksägare kräva betalt för att producera den samhällsnyttiga elen. Precis den situationen har för övrigt börjat uppstå som en effekt av att den rödgröna regeringen har aviserat skatter som slår mot kraftvärmeverken. De ökade kostnaderna för verken har nämligen bidragit till att göra elförsörjningen oerhört ansträngd i Stockholm och Malmö. Men i stället för att dra tillbaka skatten såg energiminister Anders Ygeman (S) till att det tecknades lokala uppgörelser med energiföretag för att säkra elförsörjningen i Stockholm och Malmö. Kort därefter krävde Uppsala samma sorts köpslående för egen del.
En massa små avtal för att säkra elförsörjningen gör dock att elmarknadens funktion eroderar. Signalen till energiföretagen är också att politiken inte är långsiktig, utan hopplös kortsiktig. Det lär i sin tur minska investeringsviljan i svensk elproduktion.
Politiken är i färd med att permanenta kostnaderna för dagens ansträngda elförsörjning, i stället för att minska inblandningen.