En handläggare på försäkringskassan som vägrar att besluta om sjukersättning för att vederbörande själv anser att det inte bör finnas skulle sannolikt avskedas. Likaså en kommunal biståndshandläggare som organiserar ett motstånd i verksamheten mot att bevilja försörjningsstöd. I båda fallen vore det välgrundat.
Myndigheter ska inte ägna sig åt opinionsbildning och tjänstemän ska inte sätta sina egna åsikter framför demokratiskt fattade beslut. Ändå förekommer det. Peter Thorsell är verksamhetsansvarig för vapenärenden vid Polismyndigheten och är den som ligger bakom myndighetens obstruktiva beteende i exempelvis i fråga om vapenlicenshantering.
Thorsell har nu begått debattartikel i Dagens Nyheter (28/12) där han hävdar att polisen måste stämma i bäcken innan samhället översvämmas av halvautomatiska vapen. Han skriver att ”polisen får allt fler licensansökningar och upplever ett tilltagande intresse för halvautomatiska vapen med hög skottkapacitet”.
Debattartikeln handlar om det allmänt utskällda förslaget från EU-kommissionen om att förbjuda innehav av fler halvautomatiska vapen. Förslaget presenterades hastigt efter de senaste terrordåden i Paris och bär panikåtgärdens tydliga prägel.
Ansvariga politiker, och tjänstemän likt Thorsell, torde vara väl medvetna om det fåfänga i förslag som det nu lagda. Terrorister och grova brottslingar bryr sig föga om vapenlagstiftningen och kommer inte heller framgent att låta den påverka deras verksamhet.
Därmed inte sagt att förslaget är utan effekter. Tvärtom kommer det att kunna få kännbara följder för såväl jägare som sportskyttar. Detta trots att det är visat gång efter gång att de vapen som används vid grov brottslighet inte kommer från jägare och skyttar. Det är ett faktum som inte påverkas av vad Thorsell upplever för intresse från dessa grupper.
Att Polismyndigheten tillåter tjänstemän att driva denna linje i tjänsten är anmärkningsvärt. Att det är möjligt att göra privat är en sak, men när det påverkar yrkesutövningen är det en annan. Thorsells myndighetsaktivism bidrar till att Polisen inte längre kan sägas vara förmögen att hantera vapenlicenser.
Ärenden där licens söks på vapen som myndighetens aktivister inte gillar tenderar att antingen dra ut på tiden eller avslås utan egentliga skäl. Det har medfört dels att många avstår från att ta del av givande aktiviteter som dynamiskt sportskytte, dels att Polisens resurser binds upp i onödiga överklagandeprocesser. Att polisen under dessa processer systematiskt har framfört direkt felaktiga uppgifter stärker uppfattningen att det handlar om aktivism från myndighetens sida.
Varken jägare eller sportskyttar är problemet, inte heller deras vapen. Problemet består av grovt kriminella som köper illegalt insmugglade vapen. Det kommer man inte åt genom att göra livet surt för de förra grupperna, varken genom lagstiftning från Bryssel eller genom myndighetsaktivism. Thorsell borde ägna sig åt högen med liggande licensansökningar snarare än att skriva debattartiklar.