Det är svårt att lova saker om framtiden. Omständigheter som kan ändra utfallet är svåra att förutspå. Ett tämligen stort löfte är att staten lovar en viss nivå av försörjning när man blivit för gammal för att arbeta. Arbetstagaren kan med löftet i bakhuvudet acceptera att hälften av lönen försvinner i skatter och avgifter. Men vad händer när löftet riskerar att inte infrias till fullo?
Nyligen larmade Pensionsmyndigheten om att allt fler pensionärer behöver äldreförsörjningsstöd. Stödet är till för att täcka upp för skillnaden mellan pensionen och en skälig levnadsnivå. De senaste 15 åren har antalet äldre som får försörjningsstöd fördubblats.
Gruppen består till stor del av personer som sent i livet kommit till Sverige genom anhöriginvandring, och varken hunnit jobba in inkomstpension eller uppfylla kraven för garantipension. Utöver de som ansöker om försörjningsstödet finns enligt Pensionsmyndigheten ett stort mörkertal av fattiga pensionärer. De senaste årens omfattande invandring, i synnerhet anhöriginvandringen, kommer enligt Pensionsmyndigheten att påverka utfallet än mer i framtiden.
Har man flyktingstatus kan man få samma grundskydd som om man bott i Sverige i de 40 år som krävs för garantipension, men alltså inte om man är exempelvis anhöriginvandrare. Men även med flyktingstatus är den ekonomiska situationen ansträngd – man kan som mest få 8 254 kronor från garantipensionen. Det är därför viktigt att så många som möjligt anstränger sig för att arbeta och få en god inkomstpension.
Statistik från SCB visar dock att det tar längre och längre tid för invandrare med flyktingstatus att komma in på arbetsmarknaden. Det tar i genomsnitt nio år för hälften av de som anlänt ett visst år att komma i arbete. Det är alldeles för många år som försvinner, i stället för att ge en pensionsgrundande inkomst. Det innebär dessutom färre i arbetsför ålder som betalar in till pensionssystemet. Och den nedåtgående konjunkturen lovar knappast någon förbättring, enligt Arbetsförmedlingens beräkningar.
Pensionen är ett löfte mellan generationer. Mycket av de pengar som betalas in i dag är också de som tas ut som pension i dag. Tilliten till att betala in till pensionssystemet bygger på att så många som möjligt arbetar och bidrar. Något som insinueras när vi öppnar för en omfattande anhöriginvandring är att alla som kommer hit kommer att ses efter när de inte längre kan jobba. Men för många kan det nu verka som att vi bjuder in till ett bidragsfinansierat liv och därmed en fattig
ålderdom i ett välfärdssystem som vi inte klarar av att finansiera.
Om pensionslöftet riskerar att inte infrias föds en berättigad misstro till systemet. En ovilja för dagens arbetstagare att vara med och finansiera ett system som kanske inte kan garantera en trygg ålderdom för deras generation.