Till exempel talades det inledningsvis om upp emot hundra skadade poliser. Men hittills har inte färre än 300 poliser anmält skador som de fått under kravallerna 14-17 april. Det kan jämföras med Göteborgskravallerna år 2001 då 53 polismän skadades.
En annan bild som måste justeras är den att polisens problem berodde på att man initialt överraskades. I ett reportage av den granskande journalisten Åsa Erlandsson på DN framkommer en påfallande samstämmig bild bland poliser på fältet om att ledningen av insatserna inte fungerade under hela helgen.
”Att det sket sig på första stället säger jag inget om. Man planerar så gott det går och lutar sig mot tidigare erfarenheter. Men om man missar på torsdagen ska man för helvete inte missa fredag, lördag och söndag”, säger en annan polis som var med.
Ett exempel som nämns är kravallerna i Örebro som började ett dygn efter Linköping. Ändå väntade polisregionens ledning med att be om förstärkningar till samma dag. Det var också i Örebro som de värsta situationerna för poliserna uppstod. En erfaren poliskälla beskriver ledningen som ”fryst” och ”i chock”.
Uppgiften att värna yttrandefriheten verkar det också ha gått sådär med. Enligt artikeln i DN frihetsberövades faktiskt Paludan av svensk polis redan under den första eftermiddagen av kravallerna. Motiveringen ska ha varit att han ”skapade upplopp”. Det blir nästan en smula ironiskt när en polis uppmanar Paludan att polisanmäla händelsen.
Myndigheternas misslyckande under påskhelgen verkar således ha varit betydligt mer omfattande än vad som först framkom. En annan uppgift som tycks vara i behov av justering rör vilka typer av personer som deltog i mobben. Rikspolischef Anders Thornberg betonade att gängkriminella var med och att det var dessa som orsakade fara för polisen. Vittnesmålen från poliser på plats talar dock om ”helt andra personer, inklusive mammor och barn”. En polisman berättar att han tvingades rikta sitt tjänstevapen mot en flicka i 15-årsåldern. En annan beskriver att ”Folkmassan var som i trance”. (DN 2/5)
Beskrivningen av en blandad mobb med många deltagare får stöd i den granskning som journalisten Sofie Löwenmark har gjort på olika nätforum efter kravallerna. Där hyllar många personer upploppen och ser dem som en motståndshandling mot ett majoritetssamhälle som de menar förtrycker dem. (Expressen 2/5)
Direkt efter kravallerna lät det i många media som att Ebba Busch arga reaktioner var det största problemet. Det finns förstås ingen anledning att svartmåla Sverige eller polisen. Men det finns heller inga skäl att skönmåla. Påskkravallerna 2022 visar på en djup segregation i samhället och på en polisorganisation som inte mår bra. Fler politiker än Ebba Busch borde vara upprörda.