Men politiken bör inte tjusas för mycket av de trendiga branscherna i storstan. De verkligt imponerande bedrifterna levererar fortfarande basnäringar som skogen, kemin, gruvorna och stålet.
Det svenska musikundret är omtalat och ingår i ett kluster av kreativa branscher som det generellt sätts stort hopp till, kanske inte minst från politiken. Design och mode från Sverige framhålls som en framtidsbransch. För att inte tala om nya techbolag, likt Spotify och Klarna, som utnyttjar den digitala teknikens framsteg.
Att Stockholms handelskammare nyligen stod värd för ett seminarium med titeln ”Kan det svenska musikundret visa vägen?” fångar vilka förväntningar som finns på att några kreativa näringar ska leda Sverige in i framtiden. Men det stora värdeskapandet i exempelvis musikbranschen överdrivs lätt. Att ingen i panelen på seminariet kunde säga vad svensk musikexport uppgick till – utan enades om att det handlade om ”jättemycket” – är talande.
Enligt branschorganisationen Musiksverige stod musikexporten 2017 för 2,1 miljarder kronor. Det är visserligen en imponerande fördubbling sedan 2009. Men småpotatis jämfört med annat. Järnmalm exporteras för 21 miljarder kronor, och pappersmassa för 25 miljarder. Det säljs papper och papp till utlandet för 71 miljarder kronor.
Vidare kan den svenska musikbranschens omsättning för 2017, som uppgick till cirka 10,7 miljarder kronor, ställas i relation till annat. Som att produktionen av nötdjur och grisar på gårdsnivå omsätter exakt lika mycket. En annan jämförelse ger att skogsindustri årligen köper transporter för 25 miljarder kronor. Och när vi ändå är igång kan det konstateras att AB Volvo under 2018 omsatte nästan 400 miljarder kronor. Volvokoncernens olika affärsområden – lastbilar, anläggningsmaskiner, Volvo Penta och Financial Services – hade alla sina högsta justerade rörelseresultat någonsin. Men hur många seminarier hålls på temat ”Kan Volvo lastvagnar visa vägen för Sverige?” I stället snöar politiken in på techbolag likt Spotify, som nästan aldrig har redovisat vinst. Framtiden verkar förknippas med det som är nytt, inte de beprövade verksamheter som har funnits och kommer att finnas kvar länge till.
Det talas alltför sällan om det svenska basindustriundret. Inga framgångssagor skrivs om virkesbilarna som går mellan Kiruna och fjärran. Eller det förkrossande värdeskapande som sker i pappersmaskinerna i Norrköping, Grums och Sunne. Generellt framstår det som att klassiska näringar har svårt att hävda sig, eller ges den uppmärksamhet de förtjänar. De högavkastande spannmålsgårdarna på östgöta- och västgötaslätten tas nog lite för givna.
Musikundret ska inte förringas, däremot bör dess ekonomiska betydelse nyanseras. Sverige kör mot framtiden i en virkesbil från Volvo eller Scania, men det sker till musik av framgångsrika svenska sångare och tonsättare.