Redan upptakten till det franska valet tog effektivt död på den identitetspolitiska feminismen i Sverige. De som vanligtvis har hävdat att den viktigaste egenskap en politisk kandidat kan ha är att vara kvinna har varit behagligt tysta när nationalisten Marine Le Pen fortsatte sitt segertåg i opinionen. Plötsligt verkar alla överens om att det faktiskt är politiken som är avgörande för vilken kandidat som är bäst. Om det är allt det franska valet ger är det kanske nog.
Första omgången av det ödesmättade valet i Frankrike är över. När krutröken hade lagt sig efter den första valomgången var det just Front Nationals Marine Le Pen och den plattformslöse mittenkandidaten Emmanuel Macron som fortfarande stod upp.
Frankrike har haft Europas förmodligen mest stabila blockpolitiska system. I modern politisk tid har slaget alltid stått mellan Republikanerna och Socialistpartiet. Denna ordning förefaller nu vara överspelad. För första gången kommer fransmännen i andra valomgången att tvingas välja mellan två outsiders.
Marine Le Pen är minst sagt segerviss. Hon anser sig stå på rätt sida av historien och betraktar sig som den beskyddare Frankrike och fransmännen behöver. Republiken måste skyddas mot allt ifrån den diffusa eliten och EU till invandrare och muslimer. Ett mer abstrakt hot utgörs av globalisering och frihandel. Om Frankrike bara gjorde sig av med det europeiska oket skulle landet klara sig bra på helt egen hand enligt Le Pen.
Macron är raka motsatsen. Han var finansminister i Francois Hollandes socialistregering från augusti 2017 till och med september i fjol. Hans politik bar dock tydliga liberala förtecken. Efter två år var han desillusionerad och ansåg att det gamla partisystemet måste bort. Han startade sin egen rörelse En Marche! som han nu kampanjat för. Han saknar därmed helt stöd i nationalförsamlingen och om han vinner kan han därför få stora problem. Hans linje om mer omvärld och mer EU går inte hem hos vare sig extremhöger eller -vänster. Frågan är om han kan förmå vänsterväljarna att gå till valurnorna för att hindra Le Pen att komma till makten.
Och trots allt tal om den franska vänsterns död, Socialistpartiets kandidat Benoit Hamon fick bara drygt sex procent av rösterna, är den franska extremvänstern välmående. Jean-Luc Melenchon gjorde en stark insats och slutade på fjärde plats med närmare 20 procent av rösterna. Något annat hade också förvånat, det handlar trots allt om Frankrike och som konstaterades av kapten sir Edward Pellew i den klassiska tv-serien Hornblower – en fransman är alltid en fransman.
Därmed bör också talet om det franska blocksystemets död tas med en nypa salt. Det såg länge ut som att den konservative kandidaten Francois Fillon överlägset skulle ta hem valet. Efter att hans egen girighet satt stopp för det slutade han ändå på en tredjeplats, strax efter Marine Le Pen. Det nuvarande valet må vara ett avbräck men den klassiska höger-vänster-konflikten lever alltjämt i den femte franska republiken.