I dag den 27 januari är Förintelsens minnesdag. Det är samma datum som koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades år 1945. Minnesdagen är av FN deklarerad som internationell minnesdag. Det är många som genom manifestationer, fackeltåg och minnestunder runt om i Sverige hedrar minnet av alla som dödades under Förintelsen. Under dagen minns vi det fasanfulla som skedde under andra världskriget.
Samtidigt får minnesdagen oss att betänka judarnas situation i dag. Brott och förföljelse mot judar är vardag i Europa och i Sverige. Häromdagen rapporterade Jewish Agency att rekordmånga judar har lämnat Europa för Israel. Bara under 2015 flyttade 8 000 judar från Frankrike till Israel.
Att judar väljer att flytta trots återkommande rapportering om dåd mot judar i Israel säger en del om judarnas situation i Europa. Attackerna mot den judiska skolan i Toulouse, judiska museet i Bryssel och synagogan i Köpenhamn är några angrepp som skett under den senaste tiden.
Judiska centralrådets ordförande i Sverige, Lena Posner Körösi, berättar för Svenska Dagbladet (25/1) att utvandringen av judar ifrån Sverige inte är något i jämförelse med Frankrike. Däremot har en del judar flyttat ifrån Malmö till Stockholm.
Det har rapporterats om ständigt ökade brott mot judar i Sverige i flera år. I Malmö är judar särskilt utsatta. Det handlar om brott som ofredande, förolämpningar, skadegörelse på synagogan, förtal på internet och olaga hot. Vissa har fått hakkors sprayade på sina dörrar. Men det handlar också om rent fysiska brott som misshandel. Trots det leder nästan ingen av anmälningarna till fällande dom.
Enligt säkerhetspolisen är hotbilden mot judar hög. Judiska institutioner och skolor i Sverige har utsatts för hot och skadegörelse och behövt bevakas av tungt beväpnad polis. Ibland har judiska samlingsplatser behövt stänga helt.
Motiven bakom hatbrotten handlar ofta om Israels militära operation i Gaza. Det finns inom framförallt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna en politisk norm att kritisera Israel. Men personerna som begår hatbrotten ser inte skillnaden mellan att kritisera Israel för landets agerande, eller att göra judar i Sverige ansvariga för detsamma. Här bör svenska ministrar ta ansvar och förklara att angrepp på judar i Sverige aldrig någonsin är acceptabla.
Även den som har levt med en infekterad konflikt måste lämna konflikten bakom sig när den kommer till Sverige. Det kommer inte att ske över en natt. Men ett arbete måste till för att förändra inställningen hos dem som angriper judar.
På 1930-talet skulle den nazistiska politiken skapa ett judefritt Tyskland genom att göra det omöjligt för judar att leva där. Det finns människor med samma agenda i Sverige idag.
Antisemitismen måste bekämpas. Ett långsiktigt arbete för att förhindra angreppen mot judarna måste till. Det, om något, borde vara en prioriterad fråga för regeringen.