Nyligen utsåg tidningen en elvaårig pojke till just svensk hjälte, och berättade om hur han och en kompis lagt sommarlovet på att gräva upp inflödet till en bäck. Enligt tidningen grävde pojkarna dessutom ur och sänkte 40 meter bäckfåra för att hindra uttorkning, till förmån för både musslor och fisk, de byggde också lekbotten för öring samt förmådde kraftverket uppströms att släppa på mer vatten.
Det är tvivelsutan oerhört positivt med pojkarnas engagemang. Det är dock mer oklart om Aftonbladet känner till de regelverk som styr miljövården.
För hade en vuxen undgått att prövas för olaga vattenverksamhet, brott mot biotopskydd och olovlig markavvattning? Straffet för att gräva inom strandskydd hade man möjligtvis kunnat undgå om man lyckats bevisa att det var uppenbart att grävningen inte stred mot strandskyddets syfte.
Men grävningen har också skett under fåglars häckningssäsong, och Aftonbladet berättar inte hur pojkarna säkerställt att fåglar eller andra djur inte påverkats av åtgärden. Det går vidare att resonera kring om pojkarna hade behövt vattendom, och om limnologen som tidningen hävdar hjälpte dem kan prövas för medhjälp till eller främjande av brott, samt förstås om föräldrarnas ansvar.
Det går också att resonera kring att allt inte var olagligt om respektive åtgärd inte skulle skada varken allmänna eller enskilda intressen. Mycket är oklart när det handlar om Miljöbalken.
Klart är dock att vi har ett så omfattande och snårigt regelverk att det är svårt att göra gott utan risk att straffas, samt att bevisbördan i det här fallet hade legat på pojkarna. Den oskuldspresumtion som är en av hörnstenarna i en rättsstat finns inte i miljömål, och det hade varit pojkarnas uppgift att bevisa att de var oskyldiga. I vanliga fall är det åklagarens sak att bevisa skuld.
Detta begränsar sig inte bara till vatten, utan i princip allt Miljöbalken reglerar. Det kan omöjligen vara lagstiftarens intention att med oklarheter och dålig rättssäkerhet hindra eller skrämma människor från att göra gott. Ingen vuxen människa med någorlunda koll på miljöbalken hade vågat göra vad pojkarna gjort.
Men det är inte pojkarna som ska ha kritik, det är lagen. När det krävs icke straffmyndiga med okunskap om miljölagarnas komplexitet och bristande rättssäkerhet för att våga gynna miljön är något fel. Den omvända bevisbördan bör därför slopas, och Miljöbalken göras om så att människor tydligt vet vad som gäller och vågar göra gott och bli Svenska hjältar.