I en debattartikel i DN (28/2) presenterar partiernas rättspolitiska talespersoner sex åtgärder. Dessa ska läggas fram i riksdagens justitieutskott där de fyra oppositionspartierna har majoritet. Det torde därför resultera i ett skarpt lagförslag som riksdagen behöver ta ställning till.
Att arbetet sker utan regeringens inblandning är tyvärr nödvändigt. Trots justitieminister Morgan Johansson återkommande löften om att ”krossa gängen” visar våldsbrotten inga tecken på att bli färre. Bara under januari sköts sju personer ihjäl, vilket gjorde den till den tredje dödligaste månaden på två år (SVD 31/1). Nya verktyg behövs.
Oppositionen vill för det första utvidga möjligheterna att beslagta kriminellas egendom för att minska chansen för brott att löna sig. Det är både rättvist och ett bra sätt att minska lockelsen för ungdomar, framför allt i utsatta områden, att gå med i gängen. En utredning om enklare regler för beslagtagande ligger ute på remiss, men oppositionspartierna vill gå längre. Dömda gängbrottslingars egendom ska kunna förverkas om de inte kan bevisa att den är lagligt införskaffad.
För det andra vill M, KD, L och SD införa individuella vistelseförbud för personer som är involverade i gängbrottslighet. Det vore en lämplig åtgärd för att försöka bryta upp gängen och minska risken såväl för återfall i brott som för unga att dras in.
Därtill vill partierna öka användningen av biometriska data, bland annat genom att tillåta data som samlats in utanför brottsutredningar. Dock ska information från sjukvård och forskning fortsatt vara skyddad. Det är en rimlig avvägning. Fingeravtryck, DNA och liknande är i många fall nödvändigt för att kunna döma förövare.
Även reglerna för sekretess om personuppgifter mellan myndigheter föreslås lättas. I dag hindras ofta insatser för att fånga upp barn och unga i riskzonen på grund av spärrarna mellan polis och socialtjänst.
Några av förslagen borde dock partierna göra bäst i att stryka. Det gäller främst förslaget om utökad användning av hemliga tvångsmedel utan konkret brottsmisstanke. Alltså att polisen ska få avlyssna människor även om de inte tror att något brott har begåtts. Det vore en kraftig inskränkning av den personliga integriteten. Statsmakten bör inte slentrianmässigt få spionera ens på gängkriminella.
Bland förslagen ingår också att kriminalisera deltagande i kriminella gängs verksamhet. Så länge det bara handlar om straffskärpning vid bedömning av brott är det fullt rimligt. Men att straffa allmänt umgänge som inte redan är brottsligt i sig, till exempel medhjälp- eller förberedelsebrott, vore en farlig väg att slå in på.
Klart är att oppositionen tar välbehövt initiativ. Ska gängen verkligen krossas krävs mer än regeringen förmår.