Det är märkbart att det vuxit fram en samlad opposition mot Stefan Löfvens regering. Moderaterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har hittat varandra i flera sakfrågor. De har tvingat regeringen framåt i flera frågor om lag och ordning. Partierna har också gemensamma ambitioner om att bromsa invandringen och att säkerställa energin som behövs för elektrifieringen. Det handlar inte så mycket om att partierna skulle gilla varandra som att de ser en rad konkreta sakfrågor som måste hanteras.
Regeringen är i sin tur satt under stark press. Enligt en färsk opinionsundersökning från Novus tycker bara en av fyra tillfrågade att regeringen gjort ett bra jobb med att hantera pandemin. Socialdemokraterna har traditionellt åtnjutit stort förtroende i sjukvårdsfrågor. Pandemin kan ha ändrat på det.
Sverige har Europas femte högsta arbetslöshet. Mer än en halv miljon utrikesfödda står utanför arbetsmarknaden, vilket i sin tur leder till fördjupad segregation.
Därtill håller hotet från den organiserade brottsligheten åter på att segla upp på väljarnas agenda. Ett stort internationellt tillslag i veckan mot grov organiserad brottslighet visade att en femtedel av de gripna agerade från svensk mark.
Därför var det inte konstigt att Stefan Löfven helst ville prata framtida gröna jobb, industriomställning och klimatkris i debatten. Det är frågor där han och hans regering aldrig kommer att ställas till svars.
En märklig roll i partiledardebatten intog Annie Lööf (C). Hennes parti står tillsammans med de rödgröna i avgörande strategiska frågor som migration och att stänga ned kärnkraften. Centern är också del av det parlamentariska underlaget till den rödgröna regeringen. Ändå valde Lööf att attackera Stefan Löfven. Helt riktigt lyfte hon fram till exempel hur företagare tagit ansvar under pandemin och varnade för Socialdemokratiska ambitioner om breda skattehöjningar. Löfven svarade att Lööf ”inte hade en susning” och att hennes kritik bara handlade om en retorisk ”piruett”.
Både Lööf och Löfven fick å andra sidan sina fiskar varma när Nooshi Dadgostar (V) dundrade från talarstolen om hur marknadshyrorna skulle drabba Sverige.
Detta ger en märklig känsla efter partiledardebatten. Det finns en samlad opposition med tryck i flera sakfrågor. Regeringsunderlaget däremot är splittrat och osams, inte bara i detaljer utan i strategiska vägval som skatter och arbetsmarknadspolitik. Ändå kan Stefan Löfven regera vidare. Inte undra på att fler och fler svenskar tycker att landet är på väg i fel riktning.
Vad vi nu kan hoppas på är att oppositionen lyckas lära använda riksdagen och möjligheten att nå majoritet där för att korrigera regeringens värsta misstag.