Utbildningsminister Anna Ekström (S) menar att det tar längre tid i dag för elever att uppnå kunskapsmålen, varför det är ett rimligt förslag att förlänga grundskolan med ett år.
Retoriken från utbildningsministern signalerar att unga i dag behöver ett helt extra år för att uppnå de krav som barn i decennier förväntats klara på de ursprungliga nio åren. De svårigheter som finns i dag handlar dock inte om att eleverna har blivit sämre, utan snarare om att omständigheter i skolan gör att fler elever har svårare att uppnå kunskapsmålen.
Sedan årsskiftet är grundskolan dessutom de facto redan tio år lång, och det nya förslaget går ut på att detta förtydligas genom att förskoleklassen byter namn till första klass. Snarare än att faktiskt öka takten under den befintliga skoltiden, väljer partierna bakom januariöverenskommelsen att gå de låga förväntningarnas tyranni till mötes. Om eleverna inte klarar av att nå målen får de ett år till på sig av det som kallas skola, i stället för förskoleklass.
 

Att slå på stora trumman och mena att tioårig grundskola skulle lösa många av de problem som finns i svensk skola i dag är skenheligt. Problemet är inte att dagens unga behöver längre inlärningstid och att grundskolan därmed är för kort. Snarare rör det sig om problem i skolmiljön som gör att eleverna inte tillgodogör sig kunskapen. Det handlar om stökiga klassrum, ett läraryrke som överbelastas och läroplaner som stundvis är svåra att följa. 
Att det finns sådana grundläggande systemfel såväl som allvarliga problem i skolmiljön löses inte av att förlänga det befintliga skolsystemet med ett år. I stället måste politiken förmå ta itu med de grundläggande problemen så som lärarbristen, stöket och regelrätt våld i skolkorridorer och klassrum.
 

Eftersom grundskolan med den obligatoriska förskoleklassen redan är tioårig, tycks förslaget handla mer om semantik än vilja att lösa de faktiska problemen. Förslaget för osökt tankarna till debatten om att införa betyg från årskurs fyra, i stället för dagens omdömen. I januariöverenskommelsen finns lägligt nog förslaget att införa den möjligheten för de skolor som vill. I själva verket är omdömena dock snarlika betygen och handlar bara om olika namn på samma företeelser, och i förlängningen en onödig stigmatisering av betyg. De problem som finns i skolan blir inte bättre av att betyg eller skolår får nya namn.
Det finns inget som tyder på att barn i dag är mindre begåvade än för fem eller tjugo år sedan. Genom att förlänga grundskolan med ett år förändras egentligen inget i praktiken – men däremot blir budskapet tydligt att förväntningarna sänks.