På Stefan Löfvens (S) första måndag som nygammal statsminister satte han tonen för det arbete han nu ska leda. Om regeringsförklaringen motsvarar hans egen prioriteringsordning finns dock anledning till oro. De akuta områdena migration, försvar och lag och ordning avhandlades långt efter Löfvens poetiska ord om lärkans drill och surrande honungsbin – fenomen som knappast är avhängiga statens välvilja.
De ministrar som ska driva den politiska inriktningen i Löfvens nya regering består till viss del av bekanta ansikten. Socialdemokraterna Magdalena Andersson och Margot Wallström fortsätter att ansvara för statens finanser respektive utrikespolitiken. Miljöpartiet får som regeringspartner fem ministerposter och tappar därmed en från förra Löfvenregeringen, vilket är mer rimligt sett till partiets mandat i riksdagen.
Att Anders Ygeman (S) skulle komma tillbaka som minister må ha varit väntat, men allvaret blir inte mindre för det. Löfven gör honom till energi- och digitaliseringsminister bara ett och ett halvt år efter att han fick lämna regeringen 2017 på grund av sin brist på ansvarstagande i samband med säkerhetsläckorna på Transportstyrelsen. Detta torde svida för C och L, som först såg till att han fick avgå och nu har släppt fram den statsminister som återigen gjort Ygeman till minister – och dessutom med ansvar för hans skandalområde digitalisering.
En annan socialdemokrat som får en ny portfölj är tidigare näringsminister Mikael Damberg, som nu får ansvaret för Polisen som inrikesminister. Från att ha varit en relativt intetsägande minister ska han nu ansvara för en av statens viktigaste funktioner. Förhoppningsvis är Damberg tillräckligt engagerad för arbetet mot den utbredda kriminaliteten för att våga göra skillnad.
Värt att notera är att den nya jämställdhetsministern Åsa Lindhagen (MP) tar plats på arbetsmarknadsdepartementet, i stället för socialdepartementet. Att det över huvud taget finns en särskild minister för något så övergripande som jämställdhet kan dock ifrågasättas – Löfven skickar nu signalen till alla andra statsråd att detta behöver ni inte bry er om. Jämställdhetsportföljen skulle till exempel behövas på utbildningsdepartementet, där staten både kan och bör göra något åt problemet att många pojkar halkar efter i skolan.
”Avslutningsvis är Peter Hultqvist fortsatt försvarsminister i min regering”, sade Löfven på pressträffen med en blinkning till regeringsombildningen efter läckan på Transportstyrelsen 2017. Löfven fortsätter således att strida för Hultqvist.
Bättre vore om Löfven visade samma beskyddarinstinkt gentemot Försvaret. Sett till regeringsförklaringen, där Försvaret nämndes både sent och med särskild betoning mot ett Natomedlemskap, ska vi dessvärre inte hoppas på för mycket.