Vid fullmäktigemötet i juni yrkade Moderaterna, med stöd av WP, KD och SD, på återremiss av budgeten. En majoritet bestående av S, MP, C, V och SV röstade emot. Men eftersom mer än en tredjedel av fullmäktige röstade för så gick yrkandet ändå igenom som en minoritetsåterremiss.
Läsaren med gott minne inser att det här med minoritetsåterremiss har varit på tapeten förut. Förra året handlade det om stadsvapnet. Då ignorerade styret kravet på att bereda ärendet på nytt, trots att kommunallagen säger att en beredning ska ske. Men det hindrade inte dåvarande kommunalråd Kronståhl från att yrka motsatsen.
Tyvärr verkar de styrande och fullmäktiges presidium fortfarande inte förstått syftet med regelverket. Och inte heller den del av kommunallagen som de bryter mot denna gång.
I förarbeten anges syftet med att en minoritet ska kunna återremittera ett ärende. Det är för att ge minoriteten en skydd och en möjlighet att påverka, för att fullmäktige ska få så bra beslutsunderlag som möjligt. Därför är det minoriteten som begärt återremiss som ska bestämma motiveringen. Majoriteten ska inte kunna kapa en minoritetsåterremiss genom att rösta igenom en betydelselös eller motstridig motivering till minoritetens återremiss.
Så här står det i kommunallagen. ”Motiveringen till beslut om återremiss ska beslutas av de ledamöter som begärt återremittering.” Tycker man att denna regel är svårtolkad kan man läsa förarbetena till regeln: ”Om majoriteten tillåts besluta om motivering kan syftet med hela institutet sättas ur spel. Majoriteten kan då besluta om urvattnade motiveringar eller motiveringar av en helt annan karaktär än vad minoriteten hade tänkt. Det skulle göra återremissen meningslös (prop 2008/09:21).”
Men det är exakt vad som hände i fullmäktige i juni. En minoritet återremitterade budgeten. Därefter beslutades om inte bara en, utan två stycken, motiveringar till återremissen. En från den minoritet som beslutade om återremiss. Och en från den majoritet som röstade emot återremissen. De två motiveringarna hade dessutom motstridiga syften och kunde rent logiskt inte utföras båda två. Endast den ena plockades upp av kommunstyrelsen – de styrandes motivering. Därför bereddes aldrig oppositionens förslag – för senare beslut under hösten. Istället gick budgeten åter upp i fullmäktige och klubbades igenom i måndags.
De styrande politikerna gör alltså ett snarlikt misstag igen. Då gällde det ett relativt obetydligt stadsvapen. Nu gäller det budgeten, årets viktigaste beslut i fullmäktige. Men oavsett vilka ärenden som berörs är det av högsta vikt att lagstiftningen följs. Det är ett regelverk som är till för att få så bra underlag och beslut som möjligt för Västerviksborna.
Man kan tycka, som de styrande gör, att det är meningslöst att återremittera ett ärende som ändå har stöd av en majoritet. Men då förstår man sig varken på kommunallagen eller värdet av en seriös debatt och att olika alternativa beslut undersöks ordentligt.
Man kan också tycka att det blir alldeles för sent att ta ett beslut om budgeten under hösten. Men då får man lära sig att börja i tid och föra en seriös dialog med oppositionen, istället för att tumma på kommunallagen och demokratiska principer.
Att för andra gången underlåta att bereda en minoritetsåterremiss är inget vackert facit för demokratisynen hos det s-ledda styret. Den här gången faller också ett ansvar på presidiet som tillät s-styret att rösta fram en egen motivering.
När majoriteten röstar emot ett förslag om återremiss ger de alltså upp möjligheten att påverka återremissens innehåll. Ett sådant beslut som togs i fullmäktige i juni med två motiveringar hade kunnat överklagas, högst sannolikt med framgång.
Det finns all anledning för oppositionen att fortsätta ta strid i den här principfrågan, som är avsevärt viktigare än de sakfrågor ärendena innehåller. De här procedurerna kan bli vanliga i fullmäktige. Till de styrande och presidiet får man säga: bättre demokratiskt lycka till nästa gång!