Knappt hade Preemraff-utbyggnaden dragits tillbaka förrän framtiden för las blev brännhet. Om något visar det vilket svagt regeringsbygge som styr Sverige.
Konflikten kring lagen om anställningsskydd, las, har funnits med länge. Men genom januariöverenskommelsen har frågan aktualiserats. Överenskommelsen säger att las ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna. Och den utpekade riktningen bär tydliga spår av Centerpolitik. Särskilt ska de mindre företagens situation beaktas. Tanken var enligt överenskommelsen att reformeringen av las skulle åstadkommas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. I det här fallet arbetsgivarsidan Svenskt näringsliv och fackföreträdarna LO och PTK. På så vis skulle det inte ruckas på den så omhuldade svenska modellen, där fack och arbetsgivare gör upp om förutsättningarna på arbetsmarknaden utan att politiken lägger sig i.
Men för att sätta press på förhandlingarna var beskedet från regeringen, C och L att lagstiftning återstår om parterna inte kommer fram till något innan oktober. Hotet från politiken går också att backa upp, då det finns skarpa förslag på lagstiftning från den så kallade las-utredningen som lades fram i början av sommaren.
Att förhandlingarna inte gick i hamn mellan fack och arbetsgivare är samtidigt kanske inte helt överraskande. Båda parter har incitament att låta politiken bekänna färg. Facken kan luta sig tillbaka på rådande lagstiftning, som är till arbetstagarens fördel. Och för arbetsgivarorganisationerna hägrar utredningsförslaget som är mer till arbetsgivarens fördel, jämfört med i dag.
Framöver lär debatten om las framtid handla mycket om taktik, nya tidsfrister och vad som egentligen händer om frågan ställs på sin spets i riksdagen. Men bakom spelteorin finns den värld som påverkas av ett reformerat anställningsskydd.
Ska det finnas jobb måste företagen kunna överleva marknadssvängningar och snabb samhällsutveckling. Det kräver flexibel verksamhet. Ska ett företag våga växa när det går bra får det inte vara alltför riskabelt och kostsamt att anställa en person till. Och blir det för svårt att säga upp personal lär många företag dra sig för att anställa.
Å andra sidan bör den som tar en anställning tryggt kunna planera morgondagen. Blir anställningarna alltför osäkra är det få som vågar skaffa en bostad och bilda familj.
Las är en ständig avvägning. När jobben är säkra lär människor våga handla mer, vilket samtidigt har en baksida i att incitamenten minskar för eget sparande. Den som är skyddad av las kanske i högre utsträckning vågar säga emot på arbetsplatsen. Samtidigt kan det innebära att den anställde förlorar incitamenten för egen utveckling.
Det finns en fara att den alltmer laddade politiska striden om las kommer att kretsa mer kring situationen i riksdagen än på företag och arbetsplatser.