Den nära kopplingen mellan fackförbundet LO och det socialdemokratiska partiet är väl känd. ”Vi jobbar för att få en Socialdemokratiskt ledd regering”, säger LO:s valledare Johan Ulvenlöv.
LO ger ett antal miljoner varje år direkt till Socialdemokraterna. Nu satsar de åter 30 miljoner inför valet för att få medlemmarna att rösta på S. I den stundande valrörelsen ska dessutom LO i samma syfte genomföra en halv miljon samtal, via telefon eller på arbetsplatser.
Den S-märkta statsvetaren Stig-Björn Ljunggren uttrycker det som att LO ”köper aktier i en politisk rörelse som vill behålla makten - LO säkrar helt enkelt ett politiskt byte och får en andel av det makten kan ge”. LO köper alltså politiskt inflytande med medlemmarnas pengar. Det har de all rätt att göra. Frågan är bara vad medlemmarna tycker. Och hur öppet det sker.
Socialdemokraterna blöder LO-anslutna väljare. Fram till 1970-talet röstade 80 procent av LO:s medlemmar på Socialdemokraterna. Valet 2014 röstade 52 procent av medlemmarna på S. I SCB:s väljarbarometer i höstas var siffran drygt 46 procent. I deras majmätning var siffran nere i 38,5 procent. Dessutom är så mycket som var femte LO-väljare osäkra. Blödningen riskerar därmed att bli ännu större. Tidigare val har tappet i stora delar gått till Moderaterna, medan det nu främst går till SD.
Antalet medlemmar i LO har länge minskat. Så har även det allmänna stödet för S. I ett sådant läge skulle LO kunna frigöra sig från partiet och göra sig relevant för sina medlemmar. Istället knyts banden dem emellan allt hårdare. Möjligen kan LO:s kampanj få upp andelen medlemmar som röstar på S. Men inte genom att påverka hur medlemmarna röstar. Utan genom att få dem som inte sympatiserar med S att överge sitt medlemskap i LO. De som av principiella skäl inte vill att medlemmarnas pengar och inflytande inte ska gå till ett enskilt parti riskerar också att lämna organisationen.
Som en del av den landsomfattande kampanjen skriver Sharad Bhatt en debattartikel i VT (6/7). Han skriver under med sitt namn och ”LO-facken i Västervik”. Budskapet i artikeln kan sammanfattas med att S är jättebra och alla andra partier är dåliga. Förutom M och SD som är jättedåliga.
Problemet är att Bhatt framför allt är politiskt aktiv Socialdemokrat. Han har under den senaste mandatperioden suttit i såväl kommunfullmäktige som kommunstyrelse och finns på partiets vallista inför det kommande valet. När han skriver en hyllningstext till Socialdemokratin och samtidigt döljer sin partitillhörighet för läsarna skapas en skendebatt som är allt annat än hederlig. (Partibeteckningen har därefter lagts till på vt.se av redaktionen.)
Det är ett lågvattenmärke till och med för LO och Socialdemokratin. Om de vill hejda flödet av LO-väljare från S kan en sansad och hederlig debatt vara en väg framåt. Och att ta hänsyn till medlemmarnas uppfattning istället för att använda deras medlemspengar till att få dem att ändra åsikt.